Aftonbladet – 19 november 1859, sida 3

I den stora salen var table dhöte mesa rotonda, kl. 10 förmiddagen och kl. A eftermiddagen. — Den förra var en frukost med en. mängd rätter lagad mat, i hvitken vi sällan tog del; den sednare vare den egentliga middagen, Slutligen hade man stundom en tredje, souper-tabledhote. Rätterna och deras följd var densamma, med föga eller ingen olikhet, vid alla tre måltiderna, Första dagen i hotellet hade mina följeslagare, efter en längre promenad i staden, fått en präktig. aptit, och chokoöladet och frukten på morgonen hade gifvit dem de bästa förhoppningar. När .derföre middagsklockan ringde, gnuggade: de sina händer af förnöjelse; och vi begaf oss in. i la Sala grande. Visst föreföll stolarna någotrangliga och duken ej serdeles ren; men längs efter hela bordet stod på förhand ditsatta fat med staplar af drufvor och frukter af alla färger, och framför hvar kuvert en karafin med-mörkrödt vin — så att, oaktadt — servisens simpelhet, föreföll bordet, om icke rikare, åtminstone pittoreskare än något af Europas vanliga hotellbord i trots af all deras prakt. I parentes sagdt är det eget, att man i hela södern, ja; redan i Schweiz, ej tycks veta hvad en fangel är, utan stryker borddukar och servietter, hvarigenom för oss, vana vid vårt hårdt manglade snöhvita, nästan blanka bordlinne,så väl dukar som -servietter, om. än aldrig: så rena, förefaller som om de vore begagnade. — Jag kände nögsamt! från förra resan,hvad som väntade Oss; men Jag var nog elak att ej förbereda mina följeslagare. Serveringen började. Den första rätten var ett slags -bulJong, som var serdeles vattnig och köttsvag; men desto mera full af fett, och genom densamma gick. en stark misstanke om. olja och hvitlök. Som dock brödet var hvitt ochgodt; ehuru något torrt, såsom i hela Spanien, så förtärde mina följeslagare några ;skedblad soppa med bröd till: Andra rätten var den klassiska Olla pödrida eller, såsom den nu kallas, el puchero; d. vs 8 soppköttet och hvad öfrigt soppan hade varit kokt