Aftonbladet – 18 november 1859, sida 3

bindelser, och ständerna höllo emot ända tills de dukade under för den råa styrkan. MemoJrialet, som framlägger dessa förhållanden med Jen förvånande öppenhet, gör således ett helt Jannant intryck än som borde vara afsedt: men så vädjar kurhessiska regeringen icke heller till allmänna opinionen, med hvilken den för länge sedan brutit, utan det är blott de reaktionära kabinetterna, som den velat förse med materialier till den förestående debatten i förbundsförsamlingen — och då kan det visserligen vara rätt att den re .ustöller sina undersåter såsom oförbätterli anubingare af konstitutionell frihet och rätt. Med skäl kan kurfursten beklaga sig öfver att han blir gjord till syndabock för alla Tysklands furstar, hvilka, med få undantag, ej stå efter honom. Hos ingendera af de tyska staterna tål författningshistorien närmare granskning, och i Hannover och Luxemburg har det gått till. likasom i Hessen; skilnaden är bara, att kurfursten ej ansett nödigt att iakttaga vissa formaliteter, utan såsom suverän med Guds nåde har frånkänt sina undersåter alla rättigheter. Kejsaren af Österrike har aflåtit till finansministern en egenhändig skrifvelse, hvari han förklarar det vara hans höga vilja att afskaffa allt deficit i statsbudgeten för 1860—61. För detta ändamål skall en komitå bildas, som skall före slutet af Mars uppgöra nödiga förslag, hvilka skola föreläggas riksrådet. Detta skall, vid öfverläggningarne om denna sak, förstärkas med särskilt inkallade ledamöter. Schillersfesten har gifvit anledning till blodiga oordningar i Berlin. En mängd lärgoss :r och arbetsfolk började begå hvarjehanda ofog på Gensdarm-torget, der festen firades; de sloga hätten af bättre klädda herrar och förolämpade fruntimmer. Säkerhetspolisen, som i början gick mycket fogligt tillväga, blef skymfad och sterad. Slutligen ref hopen ned en jaf läktarne och började laga till ett stort bål på torget Då uppbådades hela det ridande gensdarmeriet och röjde platsen med blanka vapen. Här och der bögg truppen bäftigt in på folket, och under nattens lopp blefvo polisarresterna öfverfyllda. PORTUGAL. Konungen öppnade cortes den 4 dennes. Uti trontalet tillkännagafs, att krigsskepp blifvit afsända till Marokkos kust, för att beskydda portugisiska undersåter, som äro bosatta derstädes; att en jernbana till spanska gränsen blifvit af regeringen privilegierad; samt att underhandlingar börjat med den heliga stolen, för att söka reglera det portugisiska klerieciets intressen i Orienten. ITALIEN. Tidningen Union har blifvit seqvestrerad i anledning derat att den meddelat ett fingeradt bref från Victor Emanuel till kejsar Napoleon. ; Förslaget att befästa Cremona skall nu blifvit uppgifvet; deremot skola Lonato och Montechiore förses med befästningsverk. Marskalk Vaillant har lemnat Milano och förlagt sitt högqvarter till Turin. Från Perugia i Kyrkostaten, förmäles, att fyra af de personer, som deltagit i upproret, blifvit dömda till döden. Från Modena förmäles, att diktatorn Farini utfärdat en proklamation till rogmagnolerna, i anledning af Romagnas beslut att erbjuda honom diktaturen äfven i detta land. Innehållet af denna proklamation resumeras som följer: Diktatorn antager med förtroende den makt. som blifvit af folkets representanter nedlagd i hans händer. Han skall lemna sitt bistånd till öfvervinnande af de svårigheter och faror, som den närvarande ställningen medför. Europa vety — tillägger diktatorn — att I ären katoliker, och att I tillhören kyrkan, såsom alla nationers katoliker; men såsom italienare tillhören I eder nation, hvilken I måsten älska, försvara och understödja. I viljen blott hvad alla civiliserade folk velat och uppnått: tankeoch samvetsfrihet, medborgerlig frihet och jemlikhet samt slutligen tf lämpandet af de principer, som utgöra gruudvalen för den nations offentliga rätt, hvilken, ledd af sin ärade anförare, gjutit sitt blod för oss, i det den uppmanade oss att vara sjelfständighetens soldater under konung Victor Emanuels fanor, för att sedan blifva fria medborgare i vårt fädernesland. Europa vet, att det kan stifta fred uti Italien, genom att återgifva Italien åt italienarne. Det vet, att vi äro beredda att gifva lämpliga garantier för landets lugn; men det vet äfven, att Romagnas folk, om dess långmod och dess vishet skulle gagnlöst förspillas, innan det böjer sig under oket, skall känna, att den stund är kommen, då man endast skall rådfråga rättvisan och äran. Till Redaktionen af Aftonbladet! Anhålles vördsamligen om införande af ne