Aftonbladet – 18 november 1859, sida 2

TE — LL Me MA 0 Ganges och pesten kring Nilen. Spanioren har sitt nöje i grymbet. För att ej dra fram det vanliga exemplet tjurfäktningarna, så res bara t. ex. med en diligens i Spanien och se, hur bvarenda menniska, man möter, äfven qvinnor och barn, genast tar upp den spetsigaste sten, som finns till hands, och kastar den på det magra mulåsnespannet. Eller, om allvarsammare exempel önskas, så läs Spaniens bistoria! Deremot är det visserligen sannt, att det kan förefalla spanioren mera naturligt och liksom en rättighet, att vara grym; ty han vet med sig sjelf, att, om han sjelf engång blir föremål för grymheten, så förstår han bättre än någon annan att uthärda den. Stora operan i Madrid besökte jag flera gånger. Den är präktigt inredd; allt är rödt sammet och förgyllningar! Vackra fruntimmersansigten såg jag många; men dock ej så många som på theatrarna i Cadiz och Sevilla. — Typen är dessutom alls icke bestämd här, utan blondiner och nordiska tycken ses somvexling med andalusiskt mörkhyade och svarthåriga hågkomster. Eget var, att vidinrädet i dena elegantissime salong, fylld af len elega taste societet, känna en stark — — nvitlökslukt slå emot en, — 1 änk, om en hel societet hos oss skulle ha ätit pepparrot till middagen! — Osnyggheten i de yttre gångara i theaterhuset var äfven sådan, att den ej ål någon beskrifning. Jag förvånades öfver att se, med hvilken omsorg spaniorerna vid utgåendet ur theatern svepte: de vida bruna kapporna omkring sig, inda upp öfver munnen och näsan. Men, äger ordspråket: t El-aire de Madrid es tan sotil Ue mata a un hombre, y noapaga a un candil Madrids luft är så falsk, att en flögt, Som. ej släcker ett ljus, dödar en menniska,