Aftonbladet – 18 november 1859, sida 2

dalen i en lodrät flera hundra fot hög bergvägg Slingrande fortlöper sedan det smala passe mellan öfverhängande fantastiska bergspetsar På en: sådan fjellbalkong står, som en gam mal duea, ruinen af slottet Zn :racia. Denna omnämda duewa, bevakade dock såsom de flesta illa sin sköna; ty det var i denna borg. som, enligt sagan, Roderick förförde den sköna Cova dotter till Grefve Julian, Denne inkallade sedan morerna för att hämnas. 4y de Espan a perdida por un guston Spanien förlorad: genomen njutningssinyck, klagar folkvisan. Ett kungarike för en qvinna! Midt emot ligger på en terrass det pittoreska lilla kapellet, helgadt åt Nuestra Sefrora del Camino (Vår Fru af vägen), som skyddar -de resande mot lavinerna, hvilka här lär vara serdeles farliga om vintern. —-Vid Miranda del Ebro går man öfver denna flod och är i de baskiska provinserna. Det är som att vända om en hand. Vatten i öfverflöd, ett fuktigt klimat, yppig grönska; och i stället för Castiliens öken, som endast delvis var odlad; har man här en trakt, der ingen qvadrataln är lemnad obegagnad. Hela baskiska landet är utomordentligt tätt befolkadt, och jorden skötes med — spade ! Mais är bufvudprodukten. Det var söndag, så att vi hade riktigt tillfälle att se det baskiska folket och dess kostumer. De runda spanska hattarne och broderade jackorna var försvunna. Karlarna hade en slags rund sgjömans-mössa, eller, ännu vanligare, blott en näsduk om hufvudet, knuten med långa hängande ändar i nacken. Qvinnornas drägt upphörde att vara egendomlig. — I en liten stad nära Vittoria, kallad Puebla de Arganzon, bytte diligensen om hästar — hästar, säger jag, ty det spanska mulåsne-anspannet hade redan föregående dagen börjat uppblandas med hästar, och här, i baskiska provinserna, hade vi endast hästar. Under; uppehållet betraktade jag folkets nöjen på torget. Män