Aftonbladet – 18 november 1859, sida 2

fönstret blef jag häpen att se framför oss en tad med en mängd kyrktorn, bland hvilka SD jättestor domkyrka med 4 torn framstod såsom primus inter pares. En flod — med vatten i — slog sina krokar för den sköna staden, och bakom reste sig en brunröd sierra, ändå rödare än vanligt nu i soluppgången, och i fjerran syntes spetsiga snötoppar, luftigt uppstigande mot den norra, ännu något mörka delen af himlen. Det kunde ej vara annat än Burgos — och det var Burgos — dt vi kommit ett par timmar tidigare än sagdt var! Vi stannade ej der mer än 34 timma; men genom att uppoffra frukosten, hade jag dock tid att springa in till staden öfver Dusrobron och genom svarta gammaldagsgator till katedralen, som dock olyckligtvis, när man kommer närmare, befinnes vara inbyggd i en massa svarta, fula hus, ur hvilka endast portalfagaden träder fri fram. Detinre är herrligt. Öfver koret, och högaltaret, hvilka, som vanligt i Spanien, är belägna midt ikyrkan, der de, vända mot hvarandra, bildar en afstängd fyrkant reser sig det ofantliga centraltornet. Detta består endast af yttermurar och är ej afskiljdt genom något golf eller hvalf från kyrkan, så att sålunda, då man står i koret, har man det ihåliga stora tornet öfver sig såsom en så att säga, tornformig kupol. Alla kyrkansjtorn är af rikt genombrutet stenarbete. liknande Strasburger Minster. Ett par mil på andra sidan Burgos såg jag — för firsta gången sedan jag i slutet at.SeptemLer lemnade Lyon — en smutsig gata, ej beller hade jag under hela denna tid sett en regndroppe falla, — Vid. Pancorbo, kommer man in i en halteirkelformig, af snöfjäll instängd dal, ur hvilken ingen utgång synes finnas. Den finnes dock. En smal bergkorridor, som jemt och nätt lemnar rum för vägen och en jemsides med densamma löpande skummande bergsflod, öppnar sig i hörnet af