Aftonbladet – 18 november 1859, sida 1

rockar påtogs, och ändå vaknade jag på natten deraf, att jag var fullkomligt stelfrusen. Lyckligtvis hade min granne, en äldre köpman från Sevilla, försett sig med ett rikligt förråd af värmebevarare, och han lånade mig nu ett fårskinn för fötterna samt slog sin stora. kappkrage om mina axlar, och så stod jag mig igen. På morgonen var marken alldeles hvit af frost, och våra vagnsfönster betäck!es af devgrannaste isblommor. Fram på dagen blef det dock åter vacmt. Sådant är klimatet här; nätterna iskalla och om dagarna, så länge solen skiner, så varmt, att man går i tunn rock. Jag återfann här i Madrid konsul Konow, som bela tiden legat och väntat på att hos cortes få uppgjord frågan om stockfisktullen. Det går ej fort i Spanien. Emedlertid äro nu cortes plötsligen upplösta, såsom det tros med anledning af händelserna i Frankrike och Louis Napoleons statskupp, hvarom den bestörtningväckande nyheten mötte mig här i Madrid. Jag har åter genomströfvat Madrid ialla riktningar. I byggnadsväg erbjuder det föga anmärkningsvärdt. Det är i detta afseende nästan helt och hållet modernt och europeiskt, och endast mängden af balkonger ger ett spanskt och sydländskt tycke. — Galleriet, det herrhga, har jag njutit och njutit om igen af. Jag var i missmodig sinnesstämning efter min ankomst hit. Händelserna i Frankrike och kölden från den snöbetäckta Guadarramakedjan kändes båda delarne såsom skingrade illusioner; men jag inträdde i musået, och sedan jag en stund betraktat dess herrliga färgoch snilleblomstring, tinade frosten upp i mitt hjerta, oemotståndliga tårar banade sig väg, — och — — må statsformer vexla som årstider i vanskligbetens evinnerliga cirkelgång! —— Hvad rör det mig? Ars longa, vita brevis! Framåt på banan! Till kamp för det enda, som, jordiskt taladt, är oförgängligt! Betraktandet af och tänkandet öfver den