Aftonbladet – 18 november 1859, sida 1

. La Mezquita, Cordovas beryktade -mosquå, står fristående och är omgifven af fästningslika murar. Då man inträdt genom den stora. hästskoporten Puerta del Perdon, är man inne på en orangegård, lik den i Sevilla, men med vida bättre bibehållen orientalisk prägel. Detta var mosqueens heliga lund, och vid springkällan, som ännu sorlar i dess midt, verkställde musulmänberna sina religiösa tvagningar, innan de inträdde i sjelfva templet. Det inre af mosquegen ger den egnaste och underbaraste anblick, man kan tänka sig. — Taket derinne är platt, det är gjordt af alerge-träd, ett slags larizart, som växeri Marocco, och hvars virke påstås vara nära nog oförgängligt. Detta tak, som ej är mer än 35 fot öfver golfvet, hvilar på en oändlig, för ögat hvimlande skog af liga pelare, ursprungligen 1200, och ännu 854 till antalet. — Pelarskogen och templet delas i 19 långskepp och 29 tvärskepp. På den första leden, eller längs efter templet, är elarna sammanbundna af låga hästskohvalf. Pelarna är af olika ordningar, diametrer och materialier, de sednare ofta ytterst dyrbara, såsom jaspis, borphyr och sällsynta marmorarter. De flesta togs från ett på samma ställe 1227 sammanstörtade detta berbervälde, och hela det moriska området i Spanien sönderföll i små särskildta Sultanoch Sheikh-dömen. Dessa småstater, oeniga sinsemellan, hjelpte de kristna mot hvarandra, och föll derföre den ena efter den andra lätteligen i händerna på de förenade spaniorerna. Cordova intogs af San Fernando år 1235, och Sevilla, såsom förut är sagdt, 1247, Vid detta sam manramlande af den moriska byggnaden, var det som Ibnu-l-Ahmar, såsom lydfurste under Fer dinand, lyckades stifta ett sista moriskt välde, det i Granada, Det blomstråde från år 1238 till 1492, då det, i sin ordning försvagadt af inre orod ligheter, föll ett sista offer för hela Spaniens samlade makt. Just under de värsti söndringarna i Granada hade nemligen genom Ferdinands och Isabellas gifte Castiliens och Arragoniens kronor sammanfallit.