Aftonbladet – 17 november 1859, sida 1

man el patio, den aflångt fyrkantiga inre gården, vanligen lagd med hvit marmor. I midten spelar alltid en springbrunn, omgifven af en grupp af blommor och orangeträd, och öfver brunnen hänger en lykta, hvars röda sken glittrar mot springvattnet. — Kring gården löper en betäckt gång, uppburen af lätta hvita marmorpelare på Alhambra-vis. Innanför peJargången är sommar-sofrummena belägna, och en trappa upp vinterrummena; men det egentliga sällskapsrummet är sjelfva el patio, gården. Om sommaren öfverspännes hela denna gård med ett soltält, som fuktas för att ge svalka. Jag tog in i ett äkta spanskt, vid plaza de la Magdalena beläget Casa de IHuespedes, hvilket lockade mig med sin vackra port och patio, men som inuti, naturligtvis, befanns vara ytterst illa försedt. Midtemot, tvärt öfver det lilla akacie-planterade torget, låg Sevillas största, på ett slags europeisk fot hållna hotel, Fonda de Madrid. Jag hade ämnat ta in der, men fann ej något rum :ledigt, emedan jag vid uppgåendet från ångbåten fördröjt mig framför alltför många lockande portar och patios. Mina mål kunde jag dock ej intaga i la Casa de Huespedes; ty matlagningsoljan befanns derstädes vara merän vanligt svår. Jag gjorde derföre upp på fondan att få vara med om table dhoten derstädes. Hvad der serverades, var åtminstone någorlunda ätbart, relativt taladt. Såsom ledning för bedömandet af dess absoluta halt vill jag dock berätta ett enda litet exempel. När vi steg i land från ångbåten, var en uppäassare från hotellet till mötes och sökte värfva gäster genom att. på bruten engelska prisa den goda födan på den fonda, hvars ombud han var. I synnerhet uppehöll han sig vid att man der fick utmärkt the och smör. Ordet öfverraskade mig, afvänd, som jag nästan var,