Aftonbladet – 16 november 1859, sida 1

NEP fAUetoiil, IHaldag, USCag, fOTStag, Ires dag, kl. 12—1 f. m. . (Enskilt.) Obstetrik; bruket af ögonspegelir, måndag, tisdag, torsdag, fredag, kl. 4—5 e. m. Psychiatri, onsdag och lördag, kl. 5—6 e. m. Det ligger i sakens natur, att parvenyen Carolinska institutet, oaktadt sin nödvändighet för medicinska undervisningen eller kanske rättare just till följd af denna nödvänlighet, måst af de äldre institutionerna, fakulteterna, ses med något sneda ögon. Vi våga verkligen antaga för gifvet, att vänskapen mellan dessa olika läroanstalter aldrig öfverstigit en lagom medeltemperatur. Anledningar till förvecklingar hafva icke saknats. Å ena sidan institutets naturligen alltjemt närda önskan och fordran på likställighet i rättigheter, enligt den gamla regeln, att den som gör gagnet, äfven skall ha namnet; å andra sidan fakulteternas anspråk på att få, utan allt intrång af någon annan, vara i besittning: af sina gamla rättigheter), hafva mer än en gång utbrutit ej blott i ömsesidigt hemligt. missnöje, utan i öppen fejd. Till dato har Carolinska institutet måst i denna strid gifva vika för fakulteterna, starka som dessa varit under egiden af universitetsidn, kanslersembetet c. c., mot hvilka bålverk hvarker: skäl eller ens Berzelii auktoritet förmått att uträtta något. Då institutet, enligt derom erhållen befallning, år 1836 utarbetade ett nytt förslag till stadgar, vågade detsamma icke, på grund af detta oöfvervinneliga motstånd, ens säita i fråga full kompetens för sina elever; endast Berzelius yrkade detta uti ett särskilt anförande, som han vid tillfälet afgaf. Men det var : og, att man yrkat på vissa förpligtelser för de medicinska studerande i afseende på klinisk undervisning i Stockholm. Förslaget, bvaröfver sundhetskollegium och fakulteterna Blifvit hörda, har hos regering n rönt det öde. som är vanligt i fråga om kinkiga saker, att det nemligen allt hittills fått hvila, och skal! väl blifva hvilande till domedag. Vi förbigå hvad sedermera i denna fråga förekommit, för att med ens förflytta oss till 1856 års riksdag, vid hvilken fråga väcktes dels om unviversitetens förflyttning till hufvudstaden, dels särskilt om en slik förflyttning af medicinska fakulteten i Upsala. Ekonomiutskottet tillstyrkte den sistnämnda åtgärden, d. v. s. fakultetens och OCarolinski institutets sammanslående till ett enda med:ginskt läroverk i Stockholm; men ständerna inskränkte sig dock titl det beslutet, att till Kongl. Maj:t ingå med underdånig anhållan om nedsättande af en komitå för uppgörande af ett fullständigt förslag till hela den medi cinska undervisningens ordnande i riket; hvarjemte de hemstälde, att Carolinska institutets elever måtte erhålla lika befordringsrätt som öfriga medicinska studerande. e Den komite, som fått sig detta förslags. utarbetande uppdraget, har utgjorts af professorerna Gellerstedt (från Lund), Mesterton (från Upsala), Malmsten (från Stockholm) samt doktorerna Altin och Böttiger, och har på ett synnerligen förtjenstfullt sätt fullgjort detta icke lätta arbete. Vi hafva förut redogjor: för innehållet af komitens vidlyftiga och sakrika utlåtande, och inskränka oss här till att i korthet erinra om det slutresultat, till hvilket komiterade kommit, nemligen att enda sättet för medicinska undervisningens fullständiga ordnande är att, med upphäfvande af alla tre de nu befintliga m: dicinska läroanstalterna, i stället inrätta ett enda, för hela riket gemensamt, i Stockbolm; hvilket ferslag i verkställigheten väsentligen endast skulle reducera sig till att tillägga några lärareplatser till de förut vid Carolinska institutet befintliga. En sådan förändring skulle kunna göras utan upp,;ffring för statsverket, ja, den skulle till och aed medföra besparing, enär lärarestatens aflöning och underhållskostnader nödvändig blefve minskad, och man skulle derigenom med ens erhålla en medicinsk skola, som vore fullt jemförlig med det bästa Europa har i den väsen att förete. Alla skäl tala för att bringa enhet uti den medicinska undervisningen; hvilket åter icke lärer kunna fullt ske, med mindre densamma bibringas vid ett och samma läroverk. Att åter ett sådant läroverk, om det skall flyttas, har sin plats nödvändigt gifven, nemligen i Stockholm, är klart af hvad förut i detta afseende anförts. Man må icke heller tro, att antalet medicinska studerande är alltför stort, för att kunna sammanföras vid ett gemensamt läroverk. (Fakulteten i Lund särskilt -har i sjelfva verket så få elever, att det sannerligen tycks vara omöjligt att särskilt för ett så r nga antal underhålla en så dyrbar anstalt som en medicinsk skola, om den (aldrig så litet skall uppfylla billiga fordringar). Hela antalet medicine studerande för hela riket uppgår icke till mer än emellan 100 och 200, under det t. ex. medicinska skolan i Paris har öfver 1000 elever. Ingen fördomsfri menniska lärer kunna undgå att erkänna den stora ändamålsenligheten af detta förslag. Komiterade hafva också varit enhälliga i dess antagande, med undantag blott för professor Mesterton, hvilken emot detsamma anfört sin reservation, på grunder, som vi uti en följande. artikel skola taga oss friheten belysa. Emellertid; och för den: händelse det ifrågavarande förslaget icke genast kunde antagas, hafva samtliga komiterade förenat si om ett annat,s. k. interimsförslag, hvilket enligt pluralitetens mening borda blifva gällande blott intilldess det förstnämnda förslaget hunpne genomföras, men nligt reservantens mening skulle blifva definitivt. Detta sednare förslag går derpå ut att låta de tre läroverken förblifva in statu quo, under tillvägabringande, så vidt möjligt, af en enigsamverkan dem emellan. Sålunda skulle fakulteterna hufvudsakligen meddela de teoretiska insigterra, dock utan att helt och hållet förbise de praktiska delarne af medicinen; institutet åter, med den nya benämningen medico-praktisk akademi, skulle få sig den praktiska undervisningen tilldelad såsom bufvudsak, ehuru äfven der naturligtvis teoretisk meVTA es Se Ål vote frn RETA Rn