Aftonbladet – 15 november 1859, sida 3

er sig klippan lodrätt upp från Jlandslätten. Tela denna klippvägg är pepprad med kanongluggar; ty inaanför urhålkade såsom grufsehakter, löper de beryktade Gallerierna, eller he Eecavations, såsom de också kallas, i hvilka kanonerna står extra-bombfritt, inuti sjelfva bergmassan. Öfverst på spetsen ligger the skybattery som en murkrona. Det är den egnaste anblick man kan tänka sig, att, nedifrån tne neutral ground, se: denna skyhöga bergkägla sålunda från foten och ända upp till spetsen förvandlad till ett kanontorn I — Jag besökte naturligtvis, efter vederbörligen erhållet tillstånd, det inre: af dessa gallerier. När man uppför gatubranten hunnit upp till nordliga hörnet af staden, träffar man ett gammalt torn, kalladt the moorish tow med en. hvälfd hästskoport.. Från detta torn hänger en mur i zickzack utför branten till bastionerna: vid stadsporten. Detta är det enda, som återstår af Gibraltarklippans ursprungliga befästning, uppförd af mohrerna och ärfd af spaniorerna. Under successionskriget, år 1704, en eftermiddag, under det den lilla, endast 30 man starka, spanska besättningen tog sin siesta, stormade en viss Sir George Rooke med besättningen på ett engelskt krigsskepp detta gamla ugglenäste — och sålunda kom Gibraltar i Englands händer! Engelskt guld och ihärdighet gjorde sedan denna klippa till den stötesten som den nu är. När man inkommer genom omnämda hästskoport i the moorisk tower har ir ; liten vaktbyggnad till venster. Der f en underofficer till ledsagare, Framför sig ser man endast den öppna, sråa bergssluttningev. Det: enda tecken till befästning, som man upptäcker, är, att den sandade gången, som leder framåt från vakten, längs bergsidan, är något nedsänkt i klippgrunden, så att den sålunda får ett naturligt bröstvärn. Här och der står också en kanon.