Aftonbladet – 15 november 1859, sida 3

göra sig gällande, att prostlägenheterna äro till för sökandernas skull. Så vidt det är oss kärt att se vår andliga moder, kyrkan, bibehållen, måste vi kämpa ör en förändring i detta fall: Jag vet väl, att den förändring, jag ämnar föreslå, icke kan genomföras utan mel några eftergifter i deras prerogativer, som makten hatva. Men när nöden står för dörren, torde något hvar få göra uppoffringar för det helas båtnad, cclr att vår ädle, högsinnade konung 3å sin sida verkligen vill vinna en önskad stadga i vårt kyrkoskick, äfven om detta skulle medföra några uppoffringar af konungamaktens vanliga prerogativer, vågar jag icke betvifla. Hvad jag således i all anspråkslöshet vågar föreslå är, att närprestsyssla, af hvad beskaffenhet som helst, blir ledig, hvarje myndig medlem af församlingen må ega att å dertill utlyst sockenstämma till profpredikant kalla den prestman, utan afseende på tjensteälder eller kunskapsbetyg, till hvilken han har förtroende; att de sålunda kallade derom if sockenstämmans ordförande eller kyrkorålet underrättas; att de, som antaga kallelsen, å dertill utsatta dagar aflägga predikoprof; att val sedermera, efter ofvan uppgifna grund, verkställes, och de 3:ne, som erhållit högta röstantalet, å förslag uppföras, såvida ägenheten icke är konsistoriel, hvarefter len — vare sig konung eller patronus eller sorporation — som hittills haft utnämningsrätt till lägenheten, utnämner en af de tre föreslagna, och vid konsistoriella lägenheter den befullmäktigas, som erhållit flesta rösterna. —; På detta sätt tror jag att både församlinsens röst skulle någorlunda kunna göra sig hörd, och den, som nu eger utnämningsrätten, icke hafva gjort större uppoffringar, än fom tidens kraf nödvändigt betingas. Härvid rörutser jag dock det inkastet, att de vetenskapliga studierna skulle på detta sätt blifra ltför mycket förbisedda; men vetenskaps-gannen är icke den bäste själasörjaren, och jälavården är icke till för vetenskapernas ippmuntran eller belöning; denna bör kunna ännas på andra vägar. Kyrkan beböfver mera sinbetsgåfvor och embetssinne än djupsinniga tudier i ofta för henne alldeles främmande ämnen. En annan invändning torde äfven härvid förekomma, att nemligen många prester på detta sätt skulle i all sin tid blifva utan -befordran, emedan ingen kallade dem. Må vara. Jag vill innerligt lyckönska vår syrka till upplefvande af den dag, då församlingarne icke kunna bortskänkas till en prestman, som ingen ville kalla, i fall han fick handla efter egen öfvertygelse. Redan sillvaron af denna fruktan är ett nedslående evis på att det står: illa till i detta afseende. Att utan hvarken embetssinne eller embetssåfvor blifva prest i den vissa öfvertygelse, att, oaktadt saknaden af dessa, man dock för betygens eller årens skull en gång skall få sig ett brödstycke, lärer vara till föga fromma för kyrkan och dess höga ändamål Då denna motion icke afser något beslut rån rikets ständers sida, utan egentligen ett örslåg derom att ständerna för sin del måtte, aed erkännande af den uttalade principen, ull K. M:t ingå med underdånig skrifvelse i ämnet, och det således beror på K. M:t att för sin del medgifva eller förkasta den föreslagna inskränsningen af utnämningsrätten till regala pastorater; så anser jag frågan kunna handläggas af allmänna besvärsoch ekonomiutskottet, dit jag också anhåller att motionen må blifva remitterad, helst något upphäfvande :f 30 S regeringsformen alldeles icke härmed afses.