Aftonbladet – 15 november 1859, sida 2

tower. Jemte dessa, hufvudsakligen blott till signaler afsedda och endast med bröstvärn omgifna batterier, är den lodräta bergväggen åt neutral ground späckad med kanongluggar från de innanför i sjelfva berget utbålkade gallerierna. Men utom dessa vapensamlingar på och i höjderna, har man nedikring foten beföstat berget öfverallt, der det ej redan af naturen var otillgängligt. Staden Gibraltar åter är ingenting för sig sjelf... Den är, officielt taladt, blott en samling byggnader, som fått tillåtelse att finnas inom fästningsområdet, med vilkor att den ej kommer i vägen för något af de krigiska ändamålena. Som foten af berget, åt bugten till, är befäst, så är derigenom också staden befäst åt sjösidan; men uppåt klippan är den alldeles öppen och slutar med små villor med deras trädgårdar och åt söder med en större promenad, Alamedan, hvarifrån ridoch körvägar utgrenar sig uppåt och längs efter klippan. Man kan således utan hinder ur staden t.ex. gå upp till signal-stationen eller uppstiga på batterierna mot sjösidan eller ströfva omkring på det område af berget, inuti hvilket de i klippan atsprängda gallerierna, åt neutral ground till, befinner sig; ty den, som är i Gibraltar, tillhör, så att säga, fästningens befolkning. Men också är hela staden underkastad fästningens ordningsreglor. Vid solnedgången stängs fästningens portar, och ingen slipper ut från klippan eller in på densamma förr än efter soluppgången; efter midnatt får ngen civil person gå på gatorna utan lykta; oå hela klippan får, ehuru der är öfverflöd vå rapphöns, aldrig skjutas ett böss-skott, på let att posternas vaksamhet ej måtte blislapvad genom vanan att höra skott. Ingen främing får längre än öfver dagen uppehålla sig Gibraltar utan tillståndskort, till hvars erhållande någon aktad invånare i staden3 må