Aftonbladet – 15 november 1859, sida 2

Gibraltarklippan är en underlig naturens lek, som af menniskan blifvit nyttjad till skärpt allvar. Den väldiga kalkstensmassan reser sig enstaka och fristående ur hafvet och är sammanbunden med fasta landet endast åt norr genom ett smalt, sandigt näs, som föga höjer sig öfver hafvets yta. Detta näs kallas the neutral ground,, neutrala området, emedan mellan de engelska och spanska gränslinierna är lemnadt ett mellanrum, som ej anses tillhöra någondera parten. The Rock, som engelsmannen lakoniskt kallar Gibraltar-klippan, är en aflång bergkamm med tre spetsar. Ena långsidan vetter åt medelhafvet, den andra åt bugten, södra ändan mot Gibraltars-sundet och den norra åt neutral ground. Både åt medelhafvet och åt båda ändarna är klippan brådstupande, men inåt bugten sluttande, ehuru brant. Dels på ett smalt plan vid stranden, dels ett stycke uppåt den branta sluttningen ligger Gibraltars stad. Den sticker skarpt af mot de spanska städerna Algeciras och San Roque på andra sidan om bugten, hvilka, skinande krithvita och med platta tak, har på afstånd ett orientaliskt tycke, såsom alla spanska kust-städer. Gibraltar deremot ser aldeles europeiskt ut, med sina gulrappade hus och tegeltak, gröna trädgårdar och promenader. När man nämner Gibraltar, tänker sig troligen de flesta ett högt berg, med en fästning på toppen och der nedanför en stad; och denna sednare antingen obefästad eller särskilt befästad. så är alls icke förhållandet. Gibraltar-klippan är, såsom ofvan sades, en ofantlig fristäende bergkamm med tre spetsar. På dessa tre spetsar har man lagt tre batterier. Det på den norra spetsen kallas the skybattery, det på den mellersta, ihe signalstation och det på södra spetsen O Haras