Aftonbladet – 15 november 1859, sida 1

il. Af stort intresse är den del uti berättelser, som vidrör lagskipningens tillstånd oeh justitieombudsmannens förslag till lagförändringar, åsyftande lagskipningens skyndsammare gång. Under det att antalet af balanserade mål i hofrätterna minskats, och antagas ytterligare skola minskas genom den der asrtagna nya arbetsordningen, har deremot balansen i justitierevisionsexpeditionen betydligt ökats, ehuru högsta domstolen utöfver föreskrifven arbetstid sammanträdt och äfven under ferierna haft sessioner, hvarföre justitieormbudsmannen högligen förordar bifall till det hvilande förslaget om högsta domstolens förstärkning med flera ledamöter, hvarvid dock de betänkligheter, som dervid möta, framhållas, hvilka likvisst icke tyckas uppväga den oafvisliga nyttan och behofvet af lagskipningens fortskyndande genom berörde förstärkning. Hvad underdomstolarne på landet beträffar, så förordar justitieombudsmannen jemväl det förslag, som lagberedningen uppgjort till desammas organisation, För påskyndande af rättegångsärendenas behandling — så vigtigt för hvarje rättsökande, som icke drifver sak för att uppehålla annan i hans rätt — anser justitieombudsmannen mycket vunnet, om måler: kunde, oftare än hittills, vid underdomstolarne på landet blifva behandlade,, antingen på det sätt, att de flera gånger å hvarje ting företoges, eller ock att tingens antal om året ökades, i sammanhang med tingslagens reglering, så att mindre härader sammansloges. I afseende på den akademiska undervisningen för inträde i rättegångsverken förekomma i berättelsen flera tänkvärda reflexioner, hvarjemte justitieombuJsmannen såsom en vigtig och gagnande åtgärd föreslår, på skäl som vi anse fullgiltiga, att genom uttryckligt påbud eller lärarnes föranstaltande den juridiska undervisningen så ordnades, att lärjungen, efter att hafva inhbemtat hufvudgrunderna af civil-, kriminaloch processrätt, hänvisades att, under en tid af minst ett år, biträda med tingsgöromål eller ock vid domstol i stad, naturligtvis utan egen ansvarighet och under domares ledning, såsom förhållandet nu vanligen är med den nyss från universitetet utexaminerade juristen. Derigenom skulle den Juridiska bildningen i väsentlig måtto befordras, och på detta sätt lifvades utan tvifvel andan i detta studium och dess skaplynne förändrades från en tröttande examensläsning till en mera sann och klar uppfattning af lärobegreppen, vägledd af en uppöfvad urskilning af hvad som förtjente att med mera omsorg inläras och begrundas.-. Önskligt vore, att hvad justitieombudsmannen sålunda välbetänkt föreslagit, måtte blifva utfördt. Såväl under sistlidne som under innevarande år har justitieombudsmannen företagit embetsresor och derunder besökt 18 särskilta län, från och med Malmöhus till och med Norrbottens län; dervid hafva länsstyrelsers, domkapitels, rådhusrätters, magistraters och häradsrätters arkiver blifvit inspekterade, likaledes fängelser, korrektionsinrättningar samt hospitaler och lasaretter. Det är otvifvelaktigt att dylika inspektionsresor äro särdeles gagnande. Flerestädesvis på landet hafva domstolarnes arkiver tillförene varit illa ordnade; denna olägenhet blir dock alltmera afhjelpt. I flera städer hafva protokoller och domböcker befunnits ofullständiga, och skulle ganska säkert så förblifvit äfven framgent, om icke herrar justitieombudsmän genom sina inspektioner derom fått kunskap och beifrat detta oskick. Särdeles tillfredsställande är justitieombudsmannens vitsord om cellfängelserna. Cellfängelsesystemets fullständiga genomförande lägges rikets ständer på hjertat. Glädjande äro uppgifterna om den stora och :successiva : förminskningen i de arresterade personernas antal. År 1852 utgjorde de 17,820 äldre personer (deri inbegripna bysatta, försvarslösa och för dryckenskap i förvar tagna), jemte 253 barn, hvilka åtföljt föräldrarne; under 1857 hade de arresterades antal nedgått till 10,563 äldre personer och 82 barn. Äfven häktenas goda beskaffenhet vitsordas; derifrån undantages endast ett, det nordligaste, i Haparanda, der häktet består endast af ett rum. Man påminnes — yttrar justitieombudsmannen — om den fordna uselheten i dessa eländets boningar, när man förnimmer, att för icke längre tillbaka än sistlidne års höst, vid ett tillfälle då fyra män och en qvinna skulle samtidigt i detta häkte förvaras, qvinnan fastkedjades vid en vägg och de fyra karlarne vid den motsatta. Jemte det en kort historik i berättelsen meddelas rörande verksamheten af den komitå, som blifvit nedsatt för förslags afgifvande till ordningsstadgar för städernas polis och ekonomi, upptager justitieombudsmannen till besvarande de anmärkningar, som blifvit gjorda mot 155 uti berörde förslag. Nämnde 8 innebåller nemligen, att hvar och en som, utan att dertill innehafva vederbörligt tillstånd, vill i stad eller å dess område, inom eller utom hus — — — hålla konserter eller allmänt föredrag, som ej till andaktsöfning är att hänföra — — — hvilka genom allmän tidning, anslag eller annorledes kungöras — — — skall vid böter från och med 5 till och med 50 rdr, innan kuagörandet eger rum samt inträdeskort utlemnas — derom hos polismyndigheten göra anmälan och dess tillåtelse dertill afvakta, samt efter vunnen tillåtelse ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, hvilka i afseende på allmänna ordningen kunna af polismyndigheten meddelas. Justitieombudsmannen, som förnummit att mot anförde polisstadgande anmärkts, att det skulle innebära ett angrepp mot församlingsoch yttrandefriheten, erinrar med anledning häraf, att denna anmärkning saknar all grund och synes. härröra från ett missförstånd angående syftet och omfånget af den ifrågavarande S, som uppenbarligen afser tillställningar af andra slag och för helt andra ändamål än de, hvarom i 8 S Kongl. förordningen den 6 Febr. 1849 förmäles, och så länge sistnämnda