Aftonbladet – 12 november 1859, sida 2

Bref från Danmark. Köpenhamn den 7-November. Krigsministern Lundbye har ingifvit sin demission, fått den beviljad, men — förblifver tillsvidare på: sin plats; inrikesministern Krieger haringifvit sin demission, fått den beviljad, men — förblifver tills vidare på sin plats; konseljpresidenten Hall har i fredags etter statsrådet haft ett ganska öppenhjertigt colloquium medrH: M. (öppenbjertigt å ömse sidor, icke minst från konungens.) och — förblifver på sin plats, utan att ens hafva ingifvit sitt afsked; Hans majestät sjelf har afrest till Jaegerspris för att jaga och probera ett nytt slags kammarladdningsgevär. På detta sätt gå affärerna sin gilla gång, och ingen menniska skulle kunna drömma om att vi lefva under en ministerkris och att der äro skyar på himlen, färdiga att dränka oss allesamman i en syndaflod. Om vtelegrafskandalen talas ej ett ord mera för ögonblicket, sedan. vid de bekanta vittnesförhören intet blifvit upplyst 1 den riktning man på visst håll förmodateller hoppats. Om kammarherren har utkommit en liten broschyr, men post festam. Man tror med förtjusning att allt är slut och att intet kommer efter. Allt detta oväsen, som vi ett ögonblick ansågo för en orkan, färdig att splittra i stumpar the Royal: Charter; skulle då endastvarit —en störm i en tekittelb? För min det tror jag det icke, men eftersom alla andra njuta litvets glädje i lugn tillförsigt, hvarföre skulle jag störa intrycket af denna glädje och detta lugn? Ni har utan tvifvel redan tagit notis af regeringens nyaste förslag, i den holsteinska frågan, en ny komprpmiss-församling af lika många danskar, valda af riksrådet (detdansksleswigska), och holsteinare. valda af ständerförsamlingen i Itzehoe. Det är åter ett af dessa olyckliga temporisationsförsök, hvilka möjligen kunna leda till något afgörande. Ponera. att de sju danska vise äfven äro envisa nog att endast tala sit språk och de sju holsteroska likaledes att blott tala sitt; Eller skola de datiska ledamöterna åter gå som Mahomet till berget och konveisera på tyska? (Ty att de holsteinska icke nedlåta sig. till att tala danska, det kan dock tagas för temligen afgjordt.) Och till syvende och sidst skola de 7 holsteinarne gifva: med sig och antaga konungarikets vilkor? omöjligt; skola då de 7 danska finna sig ide. holsteinska förslagen? Tyvärr omöjligare! Om en öfverenskomst i ordets egentliga mening tyckes numera knappt kunna bli. fråga; en vilja måste bli den gällande, men. — då äro också alla dylika kompromissförsök totalt öfverflödiga. Det är detta man här har så svårt att erkänna, men som dock är och blir en sanning. Den gamle hofmarskalken Lewetzau, nyligen hedrad med svenska serafimerorden, har samlats till sina fäder. Han var ingen märkvärdig man, men han hade intill sista ögonblicket bevarat de fina traditionerna från Christian der 8:des doftande och ceremoniösa hof; och det torde kunna sägas att med honom dog den siste danske hojmannen: För närvarande är det i Danmark de svarta balsdukarnes och de kulörta handskarnes tid. Lewetzau kände för sin.del aldrig annat än den hvita halsduken, -styft stärkt, och de myskerade hapdskarne. af samma, negativa färg; jag vet ej om tidens olika riktning härutinnan bör gifva anledning till någon allvarsam klagan; Jag endast anför ett faktum. Emellertid är, åter der. ev hög plats att besätta. Måhända blifver den lemnad obesatt, tillSen ny; veritabel hofmah åter vuxit upp ur-den. danska jordens Det vore nästan unn det. riktigaste. älland, har åter e detta samima öde, som skalden låter så medvetsfullt, jä nästan i tydlig figur uppträda: Men derigenom, att Schiller sjelf bestämmer och otvetydigt hänvisar på detta ingripande, blir det mera ett yttre begrepp än detta fruktansvärda väseps omedelbara framträdande med öfvertygande nödvändighet utur sjelfva dikte. — Schiller lånar sina: män: ofta. sinnesstämningar och ord; som ej: ärosfullt afpassade efter omständigheterna och. deras karak: ter, och i hvilka man endast förnimmer den reflekterande skalden; meny stora och, sanna; sjelfständiga. och-lefvandesäro de flesta.af.bans fi urer; ochi det skulle tjena. till ingenting att TÖI TRE 2 ROR Gt NR