Aftonbladet – 12 november 1859, sida 1

TEATER. Schillers Wallensteins död, uppförd på Kongl: teatern. Att vid en festrepresentation på Schillersdagen till uppförande välja Wallensteins död har utan tvifvel goda skäl för sig; emedan detta stycke hör till det fulländade som Schiller skapat; men det är äfven i viss mån mindre lämpligt, emedan detta stycke icke är någonting så sjelfständigt och för sig afslutadt, som t. ex. Orleanska jungfrun? och Wilbelm Tell? Wallensteins död? utgör blött en afdelning af en: stor-dramatisk trilogi, genom hvilken det-trettioåriga krigets tidehvarf och Wallensteinsgestalt träda oss klart till-mötes. Funnes det i våra dagar, sådana stora konstfester som fordom hos grekerna, så kunde man tänka sig hela detta verk uppfördt på en dag, och man kan lätt föreställa sig denctotaleffekt det då skulle görå. För att någondera af verkets trenne afdelningar, uppförd särskilt, skall kunna rätt förstås och göra ett sanint intryck, fordras det åtminstone, att.åskådaren helt nyligen skall ha läst de båda andra afdelningarne. Det första stycket .af den väldiga jättedramen;, hvilket. har titeln 2Wallensteins läger, är i sjelfva verket en prolog, som vuxit ut till ett eget stycke, hvilket dock naturligtvis icke gerna kan betraktas såsom ett sjelfständigt helt.Desto vigtigare är det såsom en inledning till: det -hela, och den historiska exposition, som der: lemnas, den trogna återklang det ger af. den tidens anda, dess återspegling af fältlifvet och folkstämningen, och de biografiska drag till förtydligandet af Wallensteins bild, :det innehåller, göra det oumbärligt för en verklig totaleffekt. I det andra stycket, ?de båda Piccolomini?, finner man icke blott nyckeln till Wallensteins och Max Piccolominis karakterer; utan äfven hvar och en särskilt af krigets vilda söner, Illo;-Isolani, Tiefenbach 0. s. V., äro karakteriserade i mästerliga. konturer, och man måste känna denna karakteristik; för att kunna fatta den tragiska förvecklingen ooh upplös