Aftonbladet – 12 november 1859, sida 1

TVÅ RESOR I SPANIEN. Ar ROBERT VON KRAEMER ). Malaga den 10 November. 5 (Forts) Vandring från Granada till Malaga. — Morens sista sucks. — Ett dikes betydelse. — Dolkbragder. — Alhama. — Intolerans. — En aftonvard och ett fyrfat. — Månskensnatt bland bergena. — Vinuela och Velez Malaga. — Afton i Malaga. Den 5:te på morgonen gaf jag mig af i sällskap med en mr Berryjen engelsman, öfwer bergstrakten mot Malaga. Vi hade tagit. blott en mulåsna tillsamman för våra nattsäckar, men ville för vårt eget fortskaftande Pröfva på egna ben. — Vandringen genom vegan var tjusande, och Granada tog sig präktigt ut vid blicken tillbaka, der det låg amfiteatraliskt uppåt. Alhambras kulle, som framsprang med sin grönska och sin krans af torn från de rödbruna bergmassorna bakom. Vid Gavia, 17, legua från Granada (enlegua lika med 3, svensk mil), steg man öfver ett dike. Detta tycks ej vara en så serdeles märklig omständighet; men är det så mycket mer, ra; ty detta ena steg flyttade oss ur vegans. trädgårdin i en öken, der ej ens ett grässtrå växte, utan der den rödgula, jorden: låg naken under våra fötter. Det omnämda diket :var nemligen :den. yttersta vattningsrännan på vegan. Strax här bortom ligger bergkullen El Ultimo Sospiro del Moro, pmorens sista suck,, Härifrån sände Boabdil vid flykten sin psista suck tillbaka till morernas,paradis, det mångbesjungna Granada. Stigen fortsatte nu genom ödemarker, öfver castilianskt brända kullar, till. Za Mala ; en by, der man i stora dammar Afdunstade vattnet från saltkällor. Saltet. låg tuppstapladt i-högar bredvid -dammarna. —I en annan liten vattnad dal, längre fram, låg byn Cacin;:.ännars: var allt öde. Ofta stod vid stigen upprest en sten I 6 A. B. nr 257, 260 och 262.