Aftonbladet – 12 november 1859, sida 1

—Å.r— — --—218ligen ändtligen något att förtära. — Som vinden från Tejida-berget var isande, inbars ett på en trefot hvilande, antikt fyrfat med glödande kol i, en 8: k. braserom: — Det värmde föga, men osade desto mera. — Jag fryser och får ondt i hufvudet vid tanken på Lucullus och de gamla-romerska s.k. veklingarna, som, enligt hvad man vet; ej hade andra värmapparater i sina rum än alldeles dylika öraseros. Nej, lefve-kakelugnen! Min erfarenhet är, att det, åtminstone i Europa, ej finns något land, der kakelugnen ej alltför väl skulle behöfvas om vintern. Hur herrligt skulle det ej vara attxtillbringa encvinter i södern, om man slapp att frysa innesi rum: mena! Ty man fryser rätt bra i ett: rum med 8 å 10 grader Celsius värme, ehuru herrligt mild utomhus en sådan vintertemperatur än må förefalla. KL 4 på morgonen fortsatte vi vår färd från Albama. : Det var ännu fullkomlig natt; men månen hade gått upp och strålade klart; hvilket gaf Arrieron (mulåsnedrifvaren) mod att fortsätta (genom den osäkra -bergstrakten: Det: är med: föfvare sommed: spöken. Man fruktar dem mest i mörkret; ehuri det är uppenbart; att; om de finnsalls, så finfisdeoch kan skada lika-bra öm dagen som om natten. — Kölden var bitter på morgonqvisten; och arrieron stadnade derför, innån han lemnade staden; vid ett slags krog, bultade på, begärde och fick — 2 bränvin! Jag smaktespå det. Det var dåligt, sött och likör-aktigt. Som det var första gången, jag i Spanienihört talas om bränvin, så frågade jag med en viss förundran arrieron, omman här: brukade sådant? Mucho frio Sen or! (Mycket kallt; herret), var allt hvad han på sitt vanliga buttra, Takoniska: sätt svarade: Smaken för starka dryekerär olyckligtvis en aturlig son af kölden! — Färden i det klara ånskenet var herrlig oaktadtskölden: Fram: för och på sidorna om :oss8 hade: vi ständigt Tejidabergenas stora snömassor; underbart luftigå i månbelysningen.. Just som solen gick upp nådde vi spetsen af en kulle, hvarifrån,