Aftonbladet – 12 november 1859, sida 1

med inskrift på. Jag läste den första af dem jag såg. Den lydde: Aqui mataron a Gavri el montaron (Här blef Gabriel Montaron dödad). Det var en s.k. ,mano-iradan, en minnesvård efter någon banditeller hämdbragd. — Denna bergstrakt är osäker, och vår muletero gaf oss ingen rast eller ro, oupphörligt påskyndande våra steg, på det vi måtte hinna Alhama före solnedgången; Ändtligen, fram på eftermiddagen, kom vi upp på kammen af ett berg, der vi tvert öfver en dal hade framför oss vår dagsresas mål, Alhama, dristigt och Toledö-likt i smått beläget på en från bergskedjan utspringande klippa med lodräta väggar. Genom dalen flyter floden Marchan, slingrande kring fotenaf Alhamaberget i en djup klyfta. Ofvan höjde sig den hvita, glänsande Tejida-spetsen, som vi hela dagen, såsom en vägvisande stod i öknen, haft före oss och uu ändtligen bunnit. Sedan vi beställt vår aftonmåltid på fondan, gick vi ut i den lilla staden. :Öfverallt förföljdes vi, såsom ett slags underdjur, åf en hel svärm af gatpojkar, hvilke ej tycktes ha några serdeles vänliga afsigter tot de kätterska hundarna,, att döma efter. n och annan småsten, som kom dansande efter oss; Detta höll på attbli allvarsamt, då Vid utgåendet ur en kyrka vi råkade sätta hattårna på oss något för tidigt, eller redan i vapethuset,i gtället att vänta tills Vi kommit utpå gatan: Genast kände vi oss knuffade från alla båll, battarna kom af utan något Vårt tillgörande, och vi urskiljde ordena: perros (hundar) och sombreros (Battar) bland en storm afförmod: ligen mindte äftiga säker, som en hop karlar med bistra ansigten sade oss i obegriplig korus. — Vid hemkomsten till. foilan, efter timmars kringvandring, fann vi vår ana sittande i köket, funderande eller måhända icke wille ha ris till de höns, vi beställt. Härpå bade hon funs derat hela fiden. Hungern gjorde vår förs argelse allvarsam, och åsynen af vår vredemppskakade henne ändtligen ur hennes dömning, och ett par timmar sednare fick Vi verk