Aftonbladet – 10 november 1859, sida 2

återstår att se, men det tros att Sverge i honom får en vis och frisinnad suverän. (G. H. T.) — Kanslipresidenten friherre von Ehrenhelm, mycket aktad äfven såsom lärd, men som ej ville emottaga en honom tillbjuden plats bland de aderton i svenska akademien, var ännu mera aktningsvärd som menniskovän, hvarom följande, för många nu för tiden obekanta anekdok kan vittna. Hr von Ehrenheim hade under Carl XIII:s regering afslutat ett fördrag med England, och den vanliga presenten för kanslipresidenten skulle bestå i en tabatiere om 1000 värde. Men Ehrenheim bad svenska chargå daffairen i London utverka, att man i stället för den briljanterade dosan anvisade honom dess värde i kontanta penningar i Stockholm, och tillade i. brefvet, som innehöll denna önskan, följande: Om Storbritanniska kabinettet skulle förvånas öfver en så ovanJig anhållan, ber jag er att förråda min hemlighet och yppa för hr Canning (dåvarande engelske statssekreteraren för utrikes ärendena), att i Bohus län råder en allmän brist på säd och att jag längtar att sanovända denna summa för att lindra nöden och eländet i denna del af mitt fådernesland. Det gick alldeles efter förmodan; hr Canning fann denna anhållan högst besynnerlig, men då han fick veta skälet dertill, frågade han: Friherre Ehrenheim är väl mycket rik, då han kan göra en så ansenlig skänk ? — Ingenting mindre är det, svarade charge daffairen, han eger ej någon förmögenhet. — Förträffligt! utropade Canning, pi min heder, hans önskan skall uppfyllas; men jag väntar af er, min herre, samma yanest, och ber er att lägga värdet af den dosa, som jag sannolikt får af er regering, till den summa, wilken friherre Ebrenheim har bestämt för Bohus län. (Sn. P.) — Krinolinorna förbjudna, Styrelsen öfver de kungliga skådespelen i Sachsen har delgifvit alla hofskådespelerskorna en så lydande förordning: Såväl till alla kostymer som till moderna toiletter, således utan något undantag, äro s. k. krinoliner, d. v. s. underkläder som icke följa kroppens rörelser, hädanefter förbjudna. Damerna skola bruka sådana unerkläder, som medgifva dem att sätta sig, falla på nä, göra omfamningar m. m. d. uian att, såsom xrinolinen, förorsaka en oskön eller löjlig, för åskåtarne på parketten till och med opassande anblick.v