Aftonbladet – 10 november 1859, sida 1

räkningen, och då var det mig omöjligt att till något pris erhålla en trälåda att inlägga klingorna i, och detta ehuru sådana lådor fanns färdiga, emedann, sade han, han då skulle bli tvungen att tillägga lådan på räkningen. — Ett ypperligt och äkta spanskt svar af en säljare! Med en annan diligens reste vi till Aranjuez, Intet annat anmärkningsvärdt på denna ödsliga 7 timmars förd, än att på fältena växte vild lakritsväxten, som man jäst fu höll på att skörda. Den växte såsom ett Högt lingonris; men bade små akacielika blad. Aranjuez ligger i en rikt odlad dal, vattnad af Tajo. Slottet är ej stort och har ett Versaillertycke i fult; men parken är vacker och vidlyftig. Detta är det enda ställe i Spanien, der jag sett verkligen, hvad vi nordbor skulle kalla stora träd; också består parken bär af våra bekanta nord-trädarter, och mest af almar. De egentliga syd-trädarterna, såsom oliv, orange, fikon, läger c., hinder alldrig, äfven i bästa fall, längre än till storleken af stora fruktträd bos oss. Hela parken är konstvattnad, och en vattenränna går förbi och ammar hvarje träd. Utan vattning växer här i det torra Spanien ingenting. Hvärt klimat har liksom sin onda ande, sin mot odlingen och menniskans herravälde fiendtliga naturmakt. I norden beter den frost, i södern torka, eller, der vatten finns, malaria. — Från Aranjuez har man jJernväg tillbaks till Madrid. — Den 1:ste November på morgonen gick jag med 46-timmars-diligensen till Granada, Som vanligt var dock tiden räknad på spanska, och vi anlände först efter 54 timmar. — Vägen genom Castilien var ödslig, och usla de få byar, som fånns. Husena af lera eller af ortens sandsten, låga och med få eller inga fönster utåt. I detta inbördes krigenas land måste näml. hvarje hus kunna i nödfall försvaras