Aftonbladet – 10 november 1859, sida 1

Dagen derpå besågs kloster, kyrkor, synagogor och gamla familjpalatser i mängd. Katedralen är en herrlig götisk kyrka, Den är dock-så helt och hållet inbyggd i klostermurar och gamla hus, att man ej utifrån kan uppfatta någon hel bild af densamma. Endast portalen åt ett litet oregelbundet torg till är fri. Blott det ena af de två tornena är fulländadt; men detta reser himmelsbögt sitt enombrutna stenarbete. Det inte är en spansk, dyster kristendowsuppfättning. Kyrkans stora bredd — den har tvenne sidoskepp eller hvalfgångar på hvarje sida om hufvudskeppet; således fem skepp — gör att de murade väldiga pelarna förefaller korta, och att hvalfvena tycks hvila så tunga på dem. — Det var 2å högtidligt dunkelt derinne som i en mystisk religionslära, och den nedgående solens röda sken; än ytterligare brutet af de gamla, mörka, färgade fönsterna, kastade en underlig dager i pelarskogen; Salige äro de, som icke se och döck tro!, — Såsovi en öfversättning af samma lära i toner, började i detsamma sextio prester, klädda i full ornat att i detafstängda koret messa den dystra vespermessan, ett slags ålderdomligt, enformigt; la tinskt recitativ i bås-korus, — Rik var klosterskatten med dess Helgedomar af silfver. Den räddades under revolutionskriget undan frans männens andakt genom en resa till Cadiz. På förmiddagen hade vi äfven besökt den vidtberyktade vapenfabriken. Den ligger utom staden, nere i dalen, och dess slipverk drifs af Tajo. — Det är vanligen ingenstädes svårare att få en vara än på tillverkningsorten, och så var det äfven här. Inga gamla klingor fanns att tillgå, och knappt ett dussin nya att välja på. Jag köpte dock för Toledonamnets skull ett par värjklingor för 138 realer, ungefär 26 rdr rmt. Jag måste vänta en liten evighet, innan en af embetsmännerna hann skrifva ut