Aftonbladet – 9 november 1859, sida 3

YISHINBEH. 101 UCH qvilliag ungdomen, Ul-sammansatt statsoch ekonomiutskott, men först efter en långvarig diskussion och votering, med 28 röster mot 26. Komminister fSvartengrens och kyrkoherden :Otterströms i förra plenum väckta motioner remitterades till lagutskottet samt prosten Modighs till ekonomiutkottet. Doktor Gumelius yrkade att statsutskottet måtte. anmodas skyndsamt inkomma med förslag rörande riksdagskostnaderna och dessas bestridande af rikss gäldskontoret. Förslaget bifölls. Doktor Sandberg ansåg en inskränkning i riksdagskostnaderna, hvilka för förra riksdagen uppgingo till 709,430 rår, vara nödig och kunde vinnas genom minskning af riksdagsprotokollerna, hvilkas tryckning uppgått till öfver 64,000-rdr. Han föreslog derföre: 1:o att hvarje talares mening och motivering skulle i sammandrag intagas i protokollet; 2:0 att hvarje talare skulle eg2 rätt att till protokollet göra tillägg och rättelser, samt 3:0 att ståndets liksom enskilt ledamots rätt dervid skulle vara oinskränkt att få ett anförande uti dess helhet intaget. Motionen begärdes på bordet. Prosten Janzon föreslog, att ingen lekman måtte få hålla andligt föredrag förrän han underrättat pastor om när och hvar det skulle hållas samt företedt bevis om god frejd och renlärighet; vidare att ingen kolportör finge sprida en skrift förrän han till pastor aftemnat ett exemplar af densamma, Motionären bes gärde vidare ett statslån af 200,000 rdr bko för den fullständiga aftappningen af sjön Tåkern. Kyrkoherden Ternström föreslog, att för meddelande af bevis rörande uppläsning af kungörelser m. m; från predikstolen borde två exemplar af kungörelsen insändas till pastorsembetet, samt om nya stadganden rörande underhåll och afsyning af kyrkoväg. Prosten Falck föreslog, att kyrkornas räkenskaper måtte af sockenstämman ensam få granskas och godkännas, att kyrkokassorna i Skåne måtte befrias från en del för kyrkan främmande afgifter, samt önskade ett särskildt stadgande rörande prestbevis, då församlingsmedlem vill kommunicera i annan församling. Dr Säve föreslog en löneförbättring för sådana 1ärare vid elementarläroverken, hvilka i längre tid före 1858 tjenstgjort såsom extra ordinarie lärare, och 4 denna motion instämde professor Sundberg, hofpredikanten Wensjoe och biskop Björck. Borgareständet Först anmältes af talmannen, att komiterade till den efter hr Lindberg ledigblifna kanslistplatsen, med fästadt) afseende på skicklighet i snabbskrift, förenat sig om att föreslå kommissarien vid elektriska telegrafverket C. A. H. Belfrage, hvilken äfven af ståndet till nämnde plats antogs. Derefter förekom hr Ridderstads motion om prygelstraffets afskaffande, hvarvid hrr Hjerta, Blanche, Loven, Ericsson, Ödmansson, Schwan, Grenander, Björck, Boman, Lallerstedt, Gråå, Cedergren, Grape, Ridderstad, Sundblad, Wahlström, Dahm, Sundwallsson, Wistelius, Eneman, Carlsson, Staaff, Widell, Rosenqvist, Hammar, Bager, Trägårdh och Lamberg yttrade sig. Motionen remitterades till lagutskottet. Vidare förekom K. M:ts proposition rörande främmande religionsbekännare c. samt förslag till dissenterlag. Härvid uppstod en liflig diskussion, som hufvudsakligen fördes af hr Rosenqvist, bvilken, med afstyrkande af kongl. propositionen, inlemnade förslag till en annan dissenterlag, öfverensstämmande med den norska, samt hrr Hjerta, Björck, Lallerstedt, Bruhn, Koch, Kistner och Ridderstad. Propositionen remitterades till lagutskottet. Vi återkomma i morgon till ett närmare redogörande för förhandlingarne. -. Bondeståndet. Lekberg förklarade, att då han väckte motionen om framställning angående kröningen, så hade han trott att ståndet skulle utan motstånd bifalla densamma, enär den afsåg endast tillämpning af den gamla seden att svensk konung låter sig krönas och hyllas. Din värd ledamot stämplat motionen såsom värdels -ch fält yttranden om talarens verksamhot i sde högre regionernar, så ville tal. dervid icke vidare fästa sig, utan blott hänskjuta till de många närvarande ledamöter, som med tal. samarbetat under flera riksdagar, om sådana yttranden vore på sin plats. I sjelfva saken ville tal., då motionen rönt motstånd, icke tvista, utan förklarade sig återtaga motionen. Inbjudningarne från adeln och presteståndet isamma ämne voro emellertid föredragna i sammanbang med motionen och erfordrade ett beslut från ståndets sida, hvarföre diskussionen började. Gross från Kalmar län trodde konungens anseende icke lida, om än den föreslagna framställningen icke blefve gjord, och ville, med afseende på de dryga utgifter, som åtfölja en kröning, hafva inbjudningarne afslagna. Sv. Hsurlin tackade Lekberg för det han återtagit motionen och påyrkade afslag på inbjudningarne, Konung Oscar var aldrig krönt i Norge; men det oaktadt sätt likväl den norska kronan lika säkert på hans hufvud. Han ansåg framställningen så mycket olämpligare för närvarande, som kostnaderna för kröningen torde uppgå till 300,000 rår, hvilka väl kunde nyttigare användas i en tid då landet är försänkt i skuld och alla hafva svårt att reda sig. Talmannen anmärkte, härvid: Men konungen får icke bära den kungliga kronan utan föregående kröning, utan blott den furstliga. IHeurlin. Jasål Nå det är detsamma. Han är konung ändå.s C. J. Svensön från Kalmar län vill, att man skall vänta tills konungen sjelf gör framställning om kröning, då säkert ingen skall hafva något att dermot invända. C.A. Larsson antog, att framställningen var så mycket onödigare, som intet stadgande finnes i grundlagarne om kröning, hvilken nämnes endast iingressen till successionsordningen i fråga om stamfadren för det nu regerande konuogabuset, hvadan talaren hade trott att kröning var afsedd blott för sådana mnungar, som på grund af val tillträda trönen och ke dem, som, på grund af stadgad arfföljd komma : besittning af densamma. Han ville att inbjudninsarne skulle afslås. Olaus Eriksson, som helst sett att frågan icke blifvit ckt, erinrade att numera 3 stånd beslutat framställvingen och att den således blefve gjord, antingen yondeståndet biföll eller afslog inbjudningarne. Han rodde att de borde antagas. AMengel ansåg att inbjudningarno borde afslås och äggas till handlingarne, och Östman, Som ansäg att meningen med förslaget varit att uttala ständernas undersåtliga vördnad och illgifvenhet, kunde likväl icke finna det lämpligt att påminna K. M:t om vidtagandot af en åtgärd, som van derförutan i ålla fall eger besluta när ban för sodt finner, synnerligen vid en tid då folket har så nånga andra vigtiga utgifter. Han förenade sig lerföre med dem, som ville att inbjudningarne skulle iggas till handlingarne, och med honom instämde er Mattsson, f. vice talman Per Ersson, Erik Olsson rån Nerike och en stor mängd andra af ståndets edamöter, hvarpå inbjudningarne utan votering aflogos och lades till handlingarne. Dererfter föredrogos de kongl. propositioner och krifvelser, som i lördagens plenum aflemnades, och vilka nu remitterades till vederbörande utskott eller ades till handlingarne, allt efter deras beskaffenhet. Vid förslaget angående. dissenterlag och proposiionen om anslag till folkundervisningens befrämande uppstodo debatter, för hvilka redogörelse i dag cke hinner meddelas. Angående det förra tycktes luraliteten hafva dea meningen att det borde bifålas, ehuru åtskilliga förordade lägre bötesbestämmeler, och vid proposition om anslaget till folkunderisningen, hyllade man allmänt den åsigten; att se jan en fjerdedel af den personliga skyddsafgiften blifit reserverad till Kongl. Maj:ts disposition till unerstöd åt högre fölskolor och sådana församlingar, om voro i synnerligt behof af statsbidrag för ord