Aftonbladet – 9 november 1859, sida 2

resor, hvilka — icke blifvit af, t. ex. kejsarens af Österrike hit till Frankrike. Kejsar Alexander har besökt Warschau och derifrån sjort en liten extratur till Breslau, kungen af Belgien har varit i Pyrengerna och derifrån till Schweiz, Victor Emanuel har flackat fram och tillbaka mellan sitt gamla rike och sitt nya, drottning Victoria har gjort sina höstbesök här och der på gamla slott, hb. h. påfven har försökt sin nya ånglustjakt, den obefäckade aflelsen., (experimentet har lyckats förträffligt, tolf knops fart!), prins Napoleon, vår prins för oss, har varit öfverallt och ingenstädes, sednast i England, och haft möte med Britanniens menarkinna, ombord på Great Eastern (detta sista är osanning, men kunde vara sannt); ändtligen har kejsaren sjelf, Napoleon den tredje, från Villafranca ilat tlli S:t Cloud, från S:t Cloud till Biarritz, från Biarritz åter bit, härifrån begifvande sig om några dagar till Compiegne, för att ändtligen från Compiggne vända tillbaka till — köngressen, Ty att det blir kongress, detta tyckes dock ov vara afgjordt och väl var det. Vid kongressen kommer man dock ett ögonblick att sitta stilla, och denna rese-oro skulle då, hoppas vi, vara förbi, åtminstone för i år. Det blir till slut något tröttande, och det nästan löper rundt för ens ögon, att se alla dessa monarker och prinsar oupphörligt korsande hvarandra öfver Europas karta. Det är tilllika något melankoliskt deri; det förefaller en som drefves de af ,ondt samvete eller som vore de alla mer och mindre ofnvilligt mobiliserade och utkastade i verlden att söka sig om efter en varaktig stad. Men, som sagdt, vi hoppas detta är ändtligen slut för i år; med kongressen skall stadigheten åter begynna. För öfrigt bör sätet för denna nya högpolitiska herredag blifva Paris; det är mitt votum. Hvar lämpligare, än här, der telegrafens trådar löpa ibop från verldens alla väderstreck! der fåtöljerna stå färdiga och afdammade scdan sist och der hr Benedettis guldpenna redan ligger väntande vid sitt slipade (diplomatiskt slipade) bläckhorn! der vederqvickelsens och förströelsernas resurser till behaglig omvexling med förmiddagens hjernpåkostande ansträngningar äro större och mångfaldigare än på hvilken annan punkt af jorden som helst, der vi bafva signora Vestvali, Roger med jernarmen och silfverstämman, madame Taglionis soirger, bou!evarderna och Champs Elysees, balerna på Hötel de Ville och en ny direktör för Theåtre Franqais! Detta sista, hvilken kolossal händelse! Medan Europa i månaders tid har hållits i spänning genom frågan om Ziricherfreden och om kongressens blifva eller icke-blifva, har Paris särskilt för sig varit i sitt innersta upprördt. genom spörjsmålet angående Theåtre Frangais blifvande öde. Det har varit den första frågan om morgonen: Vet ni, om mr Empis. går af? Det bar Varit det allt annat slukande konversationsämnet om natten i salongerna och i foygerna: Mr Empis kan då omöjligt bli qvar! Men hvem 1 hans ställe ? Ändtligen bar då den olycklige mr Empis. teaterdirektören, verkligen tagit sitt farväl af sånggudinnorna vid Rue Richelieu (det. vill säga deklamationsgudinnorna), och hans efterträdare är icke endast utnämnd, utan har redan gjort sitt högtidliga inträde i sin nya verksamhet. Mr Edouard Thierry, en gsmmal teaterrecensent (och af det allvarsamma slaget!) har lemnat det offensiva lägret, för att i stället ifrån denna dag försvara Theåtre Francais mot dessa bildstormare, hvilka i den sista. tiden: verkligen tillsidosatt all respekt mot en så gammal och vördnadsvärd institution. Beskydde honom Corneilies anda, äfven Moligres, och Rachels och mademoiselle Mars! Och när Scribe kommer med sina nya komedier, hvilka i sanning börja bli. något utskriberade, måtte han ega mod och takt att äga: Ack, min herre, ni kommer 100 akter för sent I Ty det är dessvärre en sanning, att äfven nycket goda och förträffliga författare dock med tiden — blifva äldre, och att äfven sångsudinnorna äro det öde underkastade att få oråa bår och under dessa en viss kyla i gemet. Det ges undantag, det ges några särskilt gynnade naturer, om hvilka detta gäller mindre, men huru få! Ett sådant är — om ni så vill — Alexander Dumas, fadern, hvilken har en son, som för lägesedan blifvit nycket äldre än han; ett annat sådant och bättre mening är Victor Hugo, hvars nyaste betydliga opus innehåller icke blott ofantligt nycket poetiskt snille, utan här och der en verkligen förvånande ungdom, friskhet, nyvet. Denne skald tyckes nästan vara nybörare för andra gången, men på ett afgjordt yckligare sätt än då han utgaf sin Han VIslande,. Landsflyktens olycka har i detta fseende icke hos honom verkat någon annan eaktion än en fördelaktig, och man har missagit sig, om man har trott, att vi från detta åll skulle erhålla endast några moderna oviliska Tristian. Vore det tillåtet att tänka ig att Vietor Hugo ännu skulle upplefva den lag, då han med fribeten kunde vända tillaka till sitt fädernesland, kan man förutse, tt han skulle blifva en nybörjare, för tredje sången; men denna tredje gång skulle dä fven ytterligare blifva den bästa af dem alla. Jare sig nu härmed buru som helst, la L6ende des Sitcles är — på titeln när, hvilken anefattar ett anspråk, som omöjligt kan uppyllas — en obestridligen ganska förträfflig iktsamling, och Victor Hugo står genom etta sitt nyaste verk som en ung Apollo vid dan af den gamle akademikern Scribe, ehuru et endast är ett tiotal af år, som skiljer dem åldern. En på sin tid mycket firad, och med rätta rad, skådespelerska har i dessa dagar lemat:det jordiska, der hon längesedan hade l: fverlefvat sin lycka, om än icke i alla afsenden sin berömmelse. Mademoiselle Dozej! ade begått det felet att gifta si AE ET ae TTR Sa TESEN PRE P0