Aftonbladet – 9 november 1859, sida 2

ier, blyhvittsfabriker, brännerier, bryggerier, destileringsverk, färgerier, fängelser, gasverk, garfverier, jernvägsstationer, jerngjutcrier, kaserner, kakelugnsfabriker, klädesfabriker, kattunstryckerier, kemiska fabriker, ljusfabriker, mälterier, motorer för ästadkommande af mekanisk kraft, oljeslagerier, sockerbruk, skeppsvarf, svafvelsyrefabriker, slagterior, springbrunnar, sjukhus, säpbruk, sodavattensfabriker och lylika inrättningar, tegelbruk, teatrar, vattning af trädgårdar och plantager, ängmaskiner och ångpannor, med flera dylika, härmed jemförliga industriella nrättningar. Anmärkning. På direktionens pröfning må dock ankomma att, efter sig företeende omständigheter, medgifva taxering pr år utan mätning. Härvid anmärkes, att taxeförslaget upptager ett vida mindre antal rubriker, än som vid tillämpninsen torde komma i fråga; men direktionen har ansett det för närvarande vara o!ämpligt att belasta taxan med flera än de angifna, då sådant endast skulle bidraga att försvåra taxans rättande och fullständigande i speciella fall, när sådant, efter en tids erfarenhet, torde blifva behöfligt. Detta gäller likväl hufvudsakligen för den handtverksoch fabriks konsumtion, vid hvilken taxering efter vattenmätaren ej eger rum, och för hvilken endast en minimiafgift blifvit föreslagen. Direktionen: uppställer derefter en sannolikbetsberäkning öfver det antal konsumenter, som kan under de olika titlarne påräknas, enligt hvilken, med tillämpning af de i taxan fastställda afgiftsberäkningar, vattenledningens inkomst skulle blifva ungefär 130,009 rdr, ett belopp, som med 9000 rår öfverskjuter årliga beräknade drift-, underhållsoch amorteringsutgifterna. Dessa 9000 rdr skulle således blitva disponibla för anläggningens utvidgning.