Aftonbladet – 9 november 1859, sida 1

TVÅ RESOR I SPANIEN. ROBERT HON R EM ER. IL. Madrid den 15 Oktober. Afreså från Barcelona. — Berget, Monserrat. — Inträde i Arragonien. — Spansk diligens, — En vignett. — Zaragoza. — Arragoniens konstitution. — Madrid: tafvelgalleriet, Puerta del Sol, vattensäljare, — Escorial. — En tjurfäktning. På natten lemnade vi Barcelona, När jag vaknade, var vi redan långt derifrån. Vägen uppsteg än i mödosamma krokar uppför höjder, än fortgick den öfver slätter. Vädret var vackert, ehuru kanske något hett. En lång förmiddag bade vi på sidan om oss på afstånd, berget Monserrat, en samling af underliga koner och spetsar, liknande ett jettestort sammanvräkt kägelspel. Catalonien är det hela ett bergigt land. 1 verkligheten rikt odladt, såg det dock nu, detta oaktadt, ödsligt ut; ty allt var förbrändt af solen, och träd saknas i alla händelser här, såsom nästan öfverallt i Spanien. Vid Ariza, en liten förfallen by, förstörd under inbördeskriget, kommer man in i Ar ragonien. Ni får svårt att göra er något slags föreställning om ett sådant land. Under ett helt dygn färdades vi öfver en omätlig slätt, så förbränd och förtorkad, att inte det minsta tecken till vegetation kunde upptäckas. Marken bestod af torr, grå, pulveriserad lera, hvilken såg ut, som hade sedan verldens skapelse aldrig ett strå vuxit i den. Visseriigen genomfors stundom någon by eller lanåstad; men detta gjorde föga afbrott i den allmänna ödslighetskänslan. Husena med sina kala lerväggar, utan fönster åt vägen till, hade alla samma gråbruna. färg som marken, och för hvart och ett, som stod upprätt och såg bebodt ut, bade man ruinerna af två eller tre nedbrända. Arma Arragonien! Och ändock vår det vackert i all sin ödslighet, detta af kriget härjade ökenland! Den starka soldaBern kastade en egen rödaktig färgton öfver landskapet, och vid den östra höorizonten begränsades utsigten ständigt af en kedja höga jordkullar af de egnaste och skarpaste forme och af en ljusgrå färg, som kom dem, sedda på afstånd och skarpt tecknade mot den djup5) Bo A, B. nr 257,