Aftonbladet – 9 november 1859, sida 1

redan i Paris förtjust i spanska skolan. Här fick jag den nu i sin helhet. Den manligt kraftiga Velasques; den hänförande, mera veka Muritlo; den blod och tortyr mästerligt målande Ribera o. 8. Vv. Följande dagar genomlopps staden, börjande med Puerta del Sol, fordom stadens södra port, porten åt solsidan, hvaraf namnet; nu deremot, sedan staden vuxit åt detta håll, en liten plats midt i staden, der Calle mayor, Calle de Alcalå samt Carera de San Geronimno, Madrids tre praktgator stöter tillsammans. På det lilla trekantiga torget är alltid fullt af folk, som gravitetiskt insvepta i sina bruna kappor röker papperscigarretter, politicerar och dricker vatten, med hvilken dryck här rumlas. Tusentals Aguadores ses hela dagen vandra kring gatorna, utbjudande under höga rop Agua fria. I ena handen bär en sådan vattensäljare en stor sluten lerkruka, innehållande det i det torra Spanien sällsynta, friska vattnet, och i den andra en nätt ställning med glas. Vattnet kostar en cuarto glaset, det vill säga ungefär 1 skilling svenskt. Alla fruntimmer, höga och låga, brukar här den svarta mantillan, den vackraste hufvudklädnad i verlden, men den är också nästan det enda, som man i Madrid ser af den ursprungliga spanska drägten. Madridsdamerna är ej så mörka, som man skulle tro, utan rätt ofta blonda. Man ser dem bäst på Prado, den stora promenaden i Madrid. Prado är en mycket bred gata med trottoirer och allder på sidorna. Der såg jag också drottningen i vagn. Hon :har ett tegelrödt ansigte af lågt uttryck. Jag har besökt Escorial, en dyster dårskap af den dystre dåren Philip Il! Orgeln, den bekanta, af silfver nedsmältes af fransoserna under Napoleons tid, och den klingar nu, i form af femfrancsstycken, förmodligen i alla verldens deJar. Vägen till Escorial är denödsligaste man kan tänka sig, öfver en ofruktbar slätt, här och där förgäfves, liksom på försök, odlad och bärande en ömklig gröda. Vacker är dock den höga Sierra de Guadarama i fonden. Upp på dess fötter ligger Escorial. Slottet har form af ett uppoch nedvändt fyrkantigt halster deladt i rutor af tvärjern. För hvarje af halstrets fötter reser sig ett torn, och skaftet utgörs af en från ena sidan utskjutande domkyrka. Philip II lät ge det denna form; emedan. det af honom uppbyggdes till minne af helgonet San Lorenzo, som af romrarna stektes på ett halster.