Aftonbladet – 9 november 1859, sida 1

stem! En sådan författning måste naturligtvis ge anledning till oupphörliga hvälfningar men den gaf också känslan af frihet; och landet blomstrade i trots af oron! Arragonien har sedermera i sekler haft en oinskränkt stark konungamakt, sedan den republikanska oredan afskaffades — — och landet är nu en öken. Arragonien är ett utlefvadt land, det bar baft sin tid af storhet, och den skall troligen ej återkomma. På 1100-talet förenades Arragon:en och Catalonien genom ett giftermål mellan furstehusena. Valencia eröfrades. Sicilien (efter Sicilianska aftonsången), och slutligen äfven Neapel, lydde under Arragonien. Allt detta öfverfördes sedermera, -genom Ferdinands af Arragonien giftermål med Isabella, till Castiliens krona. Hvilken ofantlig kraftyttring, som från denna förening utgick öfver både Europa och Amerika, känner en hvar! Det var en explosion af den kraft, som seklers frihet samlat — en kraft, hvars missbruk straftade sig sjelft. Militärmonarkien fordrade nemligen centralisation; provinsfriheten gick under; och en långsamt tärande tvinsot har bragt det förr lika så fria som blomstrande och mäktiga Spanien till hvad det nu är! . El..3 på morgonen vidare från Zaragoza. Snart var trädgården förbi, och öknen tog vid igen. Landet blef ändå ödsligare än förut — om möjligt! Här och där for man förbi någon bys ruiner, och vid vägen såg man, ungefär en gång på hvar mil eller så omkring, ett par gendarmer vandra med laddade gevär — ett försök af ministern Narvaez att uppehålla vägfriden! Stundom mötte man en karavan af åsnor, stundom åter en ensam ryttare med bössan hängd bredvid kappsäcken — ett spanskt hänglås! : Vi bytte en gång om anspann i en by. Under tiden vandrade jag ett stycke förut. Vid vägen stod en enstaka svart mur efter en nedbränd koja. Ingen menniska syntes till; men vid muren stod två karbiner, en guitarr och en Jäderflaska med vin! Ändtligen, efter genomfarandet af flera stä-. der, såsom Calatayud, Guad lajara, Alcalå de Henares 0. 8. v. vanligen belägna i rika och vatthade dalar, men sjelfva förfallna och till hälften i ruiner, anlände vi på: fjerde: dagen på aftonen till Madrid — — ——— —— Tafvelgalleriet, det verlisberyktade, fick mitt första besök och många följande, Jag blef