Om prygelstraffets afskaffande. Motion af OC. F. Ridderstad. Det finnes en stor fosterländsk omsorg, som regeringen framförallt gjort till sin egen, det är landets försvar. Vid hvarje riksmöte påkallas för detsamma beständigt ökade anslag. Ialla tider hafva fjerde och femte hufvudtitlarne mest tyngt i budgetens vågskål, och nu göra de det mera än någonsin förr. Visserligen bör man hvarken förundra sig öfver eller beklaga, att regeringen med allvar betänker landets försvar. Flera olösta problemer i Nordens territoriala förhållanden göra det till en. oafyvislig pligt. Visserligen bör landet icke heller undandraga sig att genom nödiga anslag sätta regeringen i stånd att fortgå i sådan riktning, att tllegna sig de förbättringar, som allt emellanåt ske i utlandet, samt att upprätthålla armen och flottan i stridbart skick. För landets politiska sjelfständighet påkallas ganska mycket, och behofven och pligterna betinga hvarandra ömsesidigt, På grund af rikets ständers urgamla rätt att sig beskatta, utöfva de, om ock medelbart, det största inflytande på landtoch sjöförsvarets materiella utveckling, På grund af konungens, såsom krigsmaktens högsta befälhafvare, ensamt afgörande rättighet i kommandomål, ligger landtoch sjöförsvarets hela moraliska utveckling i hans hand. Något verkligt omfattande och insigtsfullt bedömande af armåns materiella ställning lärer dock svårligen kunna ske, såvida man saknar kännedom om den moraliska. Det vore att tilltro sig att bedöma en pa-: tients fysiska lidanden och behof, utan att taga hans psykiska med i räkningen. Utan något ingrepp i konungamaktens prerogativer, synes det mig derför utgöra ett väsentligtåliggande för riksdagsrepresentanten och fosterlandsvännen, att, vid utöfvandet af sina förbindelser, söka göra för sig klart, huruvida verkligen den moraliska förbättringen och ut vecklingen fortgår i jembredd med den materiella. Är detta icke fallet, så äro landets alla uppoffringar förgäfves. Öppet erkännande, att hvarje materiel förbättring gemenligen äfven utöfvar en moralisk, har under årens lopp Bverges landtoch sjöförsvar otvifvelaktigt i båda afseendena icke vått tillbaka, utan framåt, Gerna äfven erksännande, att regeringen genom ökade anspråk vid militärundervisningsverken, äfvensom ge nom temporärt organiserade soldatskolor, icke allenast framkallat hos befälet en med humauitetens fordringar öfverensstämmande; ädlare och besinningsfuliare anda, utan derjemte hos manskapet väckt föreställnisgar och begrepp: som i många fall hedra och utmärka detsamma. Tiden — den allsmäktige läraren och skolmästaren — Lar; väl i,gin mån äfven bidragit dertill. : Men oberäknadt nu allt detta, som utan all fråga vittnar om fortskridande till ett bättre,