Aftonbladet – 7 november 1859, sida 2

Hvad som i närvarande stund synes fortfarande mest upptaga den europeiska pressens uppmärksamhet, är det bref från Napoleon TII till konungen af Sardinien, hvaruti den förre framlägger sitt) program och anses hafva uttalat sitt sista ord i den italienska frågan. Skrifvelsen, som vi för ett par dagar sedan införde, meddelades af Times efter en korrespondens från Italien, och eger således icke någon officiel natur; men de franska bladen synas ej vilja betvifla dess äkthet, och den vanligen väl underrättade Constitutionnel förklarar den bestämdt vara autentisk. Att den innehåller de grunder, på hvilka kejsaren vill inom kongressen hafva Italiens angelägenheter ordnade, är otvifvelaktigt. Times anser emellertid förevarande program numera ha kommit för sent. De vilkor, som vid denna tid förlidet år skulle ha fullkomlikt tillfredsställt italienarne, skola nu af dem betraktas med köld och misstroende. Romagna och Toscana äro i närvarande stund lika litet påfvens och storhertigens tillhörighet som Frankrike är grefvens af Chambord eller grefvens af Paris arfvedel. Om Frankrike och Österrike vilja återställa de afsatta furstarne, så få de en positiv åtgärd att vidtaga, icke blott en befarad förändring att förebygga. På grund af den europeiska folkrätten, sådan den blifvit antagen och godkänd af alla moderna stater. befinna sig Centralitaliens folk fullkomligt i sin goda rätt. De ha afskaffat vissa institutioner samt antagit andra, och så länge man är skyldig det nationella !oberoendet aktning, kunna de icke för detta kallas till räkenskap. Frankrike, som alltid stämplat såsom brott Coburgs och Brunsvigs beteende under den första revolutionen, kan omöjligt göra-en intervention i ändamål att återföra de prester och den polis, hvaruppåCentralitaliens furstar stödde sin makt. I fråga om den hållning England härvid har att iakttaga, yttrar sig Times slutligen med följande ord: Hvad oss angår, så är det klart att, sedan franske kejsaren nu tillkännagifvit sin vilja, England alls icke behöfver blanda sig i hans politik. Då man på förhand uppgjort konklusionen, är det hvarken med vår fördel eller med vår värdighet öfverensstämmande att deliberera. England bör ej inträda i en kongress endast för att ratificera eller inregistrera ett redan fattadt beslut. Omen kongress skall ega rum, så måste det bli en sådan, i hvilken de argumenter, som vår fullmäktig kan framställa, skola ega inflytande på resultatet; i annan händelse bjuder oss nationens värdighet att afbålla oss från deltagande i saken. Såsom ett prof på den anda, som i närva-ande stund är-rådande i Italien, må nämnas, att den s. k. IWNational Association, hvilken, bildad om sommaren 1858 under Pallavicinis och La Farinas ledning, gaf en så mäktig impuls åt resningen förliden vår, men som upplöstes af Cavour, emedan man ansåg Italiens befrielse böra tillvägabringas genom krig och icke genom revolutioner, — nu ånyo bringas till stånd genom samme. La Farina, förmod:ligen i den afsigt, att revolutionen nu skall fullborda hvad som kriget lemnat ofulländadt. Sedan Pallavicini på okända skäl afsagt sig ordförandeskapet i Associationen, har man genom La Farina erbjudit denna plats åt Garibaldi. Häruppå har den tappre generalen afgifvit fö jande svar: Jag har med verklig tillfredsställelse förnummit edert ädla beslut att återupprätta den italiegska National Associationen, som redan verkat så mycket godt under er och den ryktbare martyrens på Spielberg ledning. Jag beklagar, att icke i spetsen för Associationen kommer att sättas det för oss alla så dyra och vördade namnet Pallavicini; men då han af skäl, som vi måste respektera, icke anser sig kunna åtaga sig ordförandeskapet, så emottager jag detsamma villigt och tacksamt. Grekland tillkämpade sig sin sjelfständighet efter 10 års mödor och strider; Amerika sin efter en 14-årig kamp. Dessa tappra nationer erhöllo hjelp af Europas civiliserade makter, emedan de deraf gjorde sig förtjenta genom sin ståndaktighet. Vi räkna ej met än några månader af vår sjelfständighetskamp, och vi ha derunder ej saknat Europas bistånd och sympatier. Vi måste nu gifva prof af samma ståndaktighet. Så länge som det ännu återstår en tumsbreddaf vårt land att återvinna, skola vi icke nedlägga våra vapen.? Garibaldi. Med anledning häraf yttrar Times korrespondent från Florens följande: Det är en egendomlig och glädjande syn att se denne nd BA I YR URR EO STINN d FE SE og I PINEG per a