Aftonbladet – 5 november 1859, sida 3

i alla fall upptager dina anföranden, utan at) du behöfver krusa för den. Jag glörde lägga dig detta på hjertat innan du reste. Riktigt ha ni väl icke änhu kommit eri ördning med edra sexor, middagar, brorskålar och andra muntrationer. Har min berre ännu vårit på hofvet? Att min vän ännu fått smaka vissa mycket höga cigarrer, så vidt har det väl ännu ej kommit; men det kommer. I sjelfva verket skulle det intressera mig att veta, hur min köra nämndeman egentligen tar sig ut detuppe i sin nya Värdighet.. Vid middagsbordet kan jag nog någorlunda förstå och tänka mig detta, men 1 ståndet? Högtidlig, vill jag hoppas, men det är icke nog, det fordras. nägot annat och särskilt. En riksdagsman, för att göra all åsyftad verkan, får inte se ut som en hvardagsmenniska; han måste äfven i sitt yttre bära prä geln af att statens börda hvilar på hans skuldror, det måste ur hans blick tala medvetandet af att han är en lagstiftare och en andra statsmakt,. Icke som skulle han gå med nedsänkt hufvud och med grubblande miner, — han visade då att ban ej vore sin uppgift vuxen .— men ej heller alltför lätt i stegen och för-toujours i sitt sätt, ty detta skulle röja att han toge allvarsamma saker alltför legert! Du finner säkerligen flera medbröder med ett jovialiskt utseende, som icke ens lemnar-dem under den hetaste debatt; detta slags folk skola aldrig riktigt taga sig utsom statsmän. Du finner andra, :slokande på bänken och med tankspridda blickar; dessa kunna vara inmariga nog inombords, men de bidraga ingalunda till ståndets värdighet som stånd. Det: fordras att man ser ut ungefär som v r vän prosten, när någon skälm frågar honom om banos mening rörande statskyrkan, det vill äga litet mystisk. Det är ordet. Icke my stisk på-ett satiriskt vis, så som salig gubben Boye i verlden, han som blef klokare för hvarje dag, utan som en diplomat, när ban intet vet, men för ögonblicket måste låta verlden tro att han vet mer än vår Herre. Det skadar till och med icke att någon gång se litet rent af — dum ut, blott man kan göra det så, att andra dervid i tysthet säga: Ahl den karlen är mim själ icke så enfaldig som han skapar sigh Ar man händelsevis dum (hvilket jag ogerna antager om en riksdagsman), då gör man klokt; i att lära sig att blinka med ögonen och passa på att endast snusförnuftigt draga på munnen när de andra storskratta; på detta vis lurar man de festa. Jag förmodar också, att du, min kära Jeppe, redan fullkomligt fått detta taget att se my: stisk ut; du hade alltid anlag dertill. Och du skall redan dermed hjelpa dig i mången knipa. Probatum est, heter det på latin, (det kan du begagna! ; det är på svensko uttydt: det är en pröfvad sak. För all del) vid tillsättningen af ert kansli, glöm ej min brorson! Att han blifvit två gånger kuggad i kameralen, hvad betyder det? Pojken? är dugtig och professorerna voro stygga. Tänk på, att hans framtid beror härpå! Han kan också vara dig behjelplig till allehanda. Mera snarast. Din tillgifne Peter Kråka.