ligt mycket skulle vara at; tillägga om detta vackra Barcelona — — men värmen är så stark! Och lättjan ligger i uten här i Spanien, tror jag! Ni får derföre nöja er såsom slut med följande lilla versifieade porträttskizz, som jag utkastade en dag, då jag utan bestämdt mål vandrade omkrig i den rika, industriösa, upprorsälskande h vackra, det flitiga och oroliga Cataloniers flitiga och oroliga hufvudstad. — Straxt unntör stadens port stod hotande det brant uppsigande fästningskrönta berget Monjuich, ochinne i staden bar nästan hvarje vägg ännu mirke efter kulregnet vid sista revolten, unde: det att maskinerna slamrade i fabrikerna, och säljare och handlande hvimlade på gatona, som om fres den varit och vore evig! Baroelona. Tornoch murkrönt reser sig Monjuich, Vid foten dansar det vidtbärblånande baf; Den bruna klippan bränns utsf solens glöd; Men rankan frodas på branten med drufva röd, Barcelona, trotsiga catalanskan, Vid bergets fötter ligger så kärleksöm; Med mildhet fästningen helst sin älskade styr; Men blir hon nyckfull, bomben ur mörsarn flyr. Så lefde de samman, de båda, så långt man mins. Ej oftare vexlade vinden på berg och sjö, Än det hetsiga parets korta, vulkaniska frid Från kärlek plötsligt byttes i blodig strid! Iy nogsamt blomstrande Barcelona vet, Att ej det blott är skönt, men tillika starkt Ty, som kring cactusblommanr taggiga blad En krans bastioner går kring den leende stad. Derinne — kring stadens midja ett skönhetsbälte — La Ramba sträcker (sin dubbla alle af akacier. 5ålänge som solen sin glödande spira för, Du knappt ett steg på den sandade gången hör. Då är den tom som en floddädd i Spanien om sommarn; ! Men knappt är den rodnande qvällen kommen : med svalka, förrn in i la Rambla strömmar allt skönt och rikt, )ch lyxen sorlar en glittrande vårflod likt. örbränd och vissnad kring staden och fästningsberget ig breder slätten. Den blomstrar, likt spanskans skönhet, )m våren endast och kort, men då med färg! om ram king, rtaflan en halfkrets soliga berg!