censfrätta belysning f3Eftersom andra redan Irifvit hela frågan till en ytterlighet, är det. ens på sitt ställe att man å andra sidan ngre innesluter sig inom en alltför stor diskretion. a Jag bar i mina senaste meddelanden en passant nämnt om den jonasska brefbistorien från i fjol. När general Hegerman denna höst började på fullt allvar sin operation mot sin kollega kammarherren, var det denna his storia, hvilken i främsta rummet: serverades som det grofva batteriet, och man har intill allra sista tiden låtit den spela äfven såsom en svensk bombkanon. Denna sak började för öfver år och dag sedan som en frimureriska men slutades som en diplomotisk; det är från den senare synpunkten den har sin större beq tydelse och detär från sådan jag äfven ett ögons blick vill taga den i närmare skärskådande. fj Ni torde erinra er att det i fjol somras plötsligen uppkom ett rykte om att der skulle inträdt något missförstånd emellan danska och svenska hofven i anledning af,som det hette, en från dansk sida mot vissa högt stående svenska personligheter gjord anklagelse för delaktighet i något tillämnadt publikt angrepp mot Fredrik VII i dennes mera. privata letnadsförhållanden. Jag omnämnde i sin tid detta för er, ehuru jag då icke ansåg saken förtjena någon omständligare redogörelse. I korthet sagdt, förhöll det hela sig sålunda, att en beryktad libellist och i alla afseenden ytterst misstänklig personnage, en juridisk äfventyrare vid namn Emil Jonas, hade i Juni mås nad i tvenne bref till kungen af Danmark upptäckt att der förbereddes mot honom, monarken, en vidtutseende och rysansvärd kabal af en förening af schleswigholsteinska, danska och svenska adelsmänn (!) och att har, Jonas, hade erhållit ett anbud att för en kont tant summa af 23,000 daler författa för konspirationens räkning en skandalös broschyr om grefvinnan o. 8. v. Hr Jonas hade till och med baft den fräckheten att som deltagare från svensk sida i denna sammansvärjning nämna vid namn tvenne svenska ädlingar, hvaraf den ene vax ledamot af den svenska regeringen och åtnjutande regentens utmärkta förtroende. Dessa jonasska hotoch tiggarebref lemnades naturligtvis af det danska hofvet med förakt i skräpvråt, men då ett tillfälle dertillerbjöd sig med en person, som härifrån skulle! afoå att i officiel egenskap öfvervara lägret vid Axevalla, lät kung Fredrik sin vän den svenske prinsregenten. dock förtroligt sättas i kännedom om att dylika lögner verkligen uppg spunnös. Härmed borde saken kanske lämpligast varit slut, och om jag ej misstager mig hade också den svenske fursten yttrat till den danske budbäraren på Axevalla sådana ord, hvilka tydde -på att man ej beller från svenska sidan fann -skäl att gå vidare än till det oinskränktaste förakt åt hela ränksmideriet. Emellertid — hvad nu än må ytterligare hafva passerat, om man kanske vid närmare besins nande har funnit anklagelsen mot de nämnda svenska personerna, namneligen den ene af dessa, alltför grof för att ej kräfva en form lig förklaring af danska hofvet att detta verkligen. intet ögonblick fästat afseende och tro dervid — någon tid derefter öfverraskades man af ett nytt rykte om att saken blifvit från svensk sida gjord till föremål för en konfidentiel korrespondens, ej längre mellan re-genterna sjelfva, utan mellan deras resp. npfe rikes kabinetter, och att — kammarherre Ber lings person nu äfven blifvit deri inSlandad, jag förmodar, som misstänkt för att hafva på något sätt understödt den fabelaktiga anklagelsen mot det ifrågavarande svensk Detta är nu alldeles riktigt och såll vida bar den danske premier-och utrikesministern rätt, 1 fall han uppgifver att br Be lings namn varit nämndt eller antyddt i den omförmälta diplomatiska brefvexlingen. . Men — som jag häromdagen nämnde — ingfen är närmare, än just hb. exc. Hall, till att yeta att denna brefvexling, efter det att justgeneral Hegermann hade i ärendet varit afsänd till Stockholm, slutade med ett det ampliste återkallande från svenska kabinettets sida 2f allt hvad i den första hettan skrifvits bland annat äfven på kammarherre Berlings kapitel, att frih. Manderström med en öppenhet, som hedrar hans ridderliga sinne, och i ord, som omöjligt kunna missförstås, högtidligt förklarade sig i denna sak icke hajva att förebrå. någon dansk man det ringaste och att hela skulden uteslutande fölle på brefskrifvaren Jonas. Jag tilistår att det efter detta är mig omöjligt att begripa huruledes det ännu i dag kan falla någon in att vilja göra denna sak till något för kammarherren i tråga komprometterande och sp-ciellt att taga den till intägt som ett den svenska regeringens argument mot hr B. Der kunna tänkas andra missbeåtenheter från någon svensk sida, tillkomna sedan den 8 September förlidet år; låt då dem gälla hvad de möjligen kunna! Mcn jag menar, att då man drager fram den gamla Jonas-historien och derpå söker bygga en himmelsskriande utländsk anklagelse mot konungens kammarherre, har detta temligen mycken likhet med en förnärmelse mot Sverges utrikesminister och innefattar en temligenoförsvarlig insinuation om att, fastän denra diplomat under nyssnämnda datum afgifvi: en förklaring, deri 0 rr AA bab 3 ne