ut, stundom syntes visserligen åkrar och vingårdar, .och på någon naken kulle em halfruinerad by, omgifven af ringmur och torn. Ståndom hade man åter långa sträckor af endast buskar, öfver hvilka här och der reste sig, spridda korkekar. Plötsligt, vid uppnåendet af en höjd, öppnade sig dock en härlig utsigt. Medelhafvet, det dunkeldlå, låg framför oss vid foten af de rödbruna bergena, och der borta, vid stranden af bugten, staden Matarö med sina rykande fabriks-skorstenar. Nu mötte aloö och cactus. Mellan häckar af dessa sydväxter, och på en vådligt slingrande väg, bar det af ned till staden. Jag har aldrig varit med om en plötsligare, fullkomligare och behagligare förändring än den, som nu väntade oss. Efter att under två dygn ha skakats som en ärt i en skallra i dessa Diligencias primitivas,, som de — sjelfsatiriskt nog — kallas, framförd bland stenar och gropar, under skrik och hbojtande, af ett långt spann af mulåsnor, fick man i Matarö sätta sig i en beqväm waggon och ila på jernväg längs stranden af det sköna hafvet och förbi en mängd af byar och en oupphörlig följd af vingårdar till Barcelona. I Barcelona fick jag dock åter känning af det primitiva,, i thy att det var omöjligt att få asset viseradt till måndagsmorgonen, då ångbåten skulle gå söderut. Vi hade näml. anländt till Barcelona efter kl. 12 på middagen, efter hvilken timma man ej längre orkar visera på passbyrån; och följande dagen var en söndag. Ergo omöjligt att få passet viseradt på 42 timmar! Man måste i Spanien särskildt visera om sitt pass, så snart man vill resa ett stycke till sjös. Angbåten fick således gå mig förutan. Den nästa kommer först om 10 å 14 dar. Alltså har jag beslutit ändring i resturen och kommer nu att i morgon ge mig af landvägen till Madrid istället att följa kusten söderut. Jag har nu varit tre dagar i Barcelona. Spanska lektioner har upptagit morgnarna; ow dagarna har vår konsuls son fört mig omkring i staden och dess närhet. En gång t. ex. besåg vi citadellet, der man var artig nog att visa mig en exercis med lätt bergartilleri. En mulåsna bär lavetten, en ammunitionskistan, och en sjelfva nickhaken. Hopsättningen går på några ögonblick. Skottvidden sades vara högst 1000 fot ungefär. Om qvällarna blandade vioss i hvimlet på la Rambla, en med aller planterad promenad, som sträcker sig genom hela staden; eller också gick jag och såg någon spansk balettipå teatern. Oänd