len sjunde en viss (jag tror nu, i det hela aget, ganska ofarlig) betydelse, fört en hel op ord i munnen och äfven satt dem på vapperet, om någon så till sägandes svensk rödvändighet, en del gravamina från svenska wofvets. och kabinettets sida, hvilka skulle nafva gjort den ifrågavarande herrens, kamnarherre Berlings, undanskaffande till en rederssak för den danska regeringen 0. 8. Vv. Så snart andra argumenter mot kammarherren fattats, har man alltid haft till hands det påstådda påtrycket från svensk sida, och man har då uppdukat historier, hvilka det måhända är hög tid att litet närmare belysa. Saken har nemligen, hur föga uppbygglig, snarare nästan! mesquin: för öfrigt, dock en allvarsam sida, som jag antager ni utan svå-: righet sjelf skall uppfatta. Meningarne kunna vara delade om huruvida den ifrågavarande kammarherren uppfyller i allo idealet af en privatsekreter och resemarskalk; man : kan: nära tvifvel om buruvida icke H. M:t bort kunna finna en person, som med mera yttre värdighet uppburit sin ställning som konungens i diverse fall närmaste man, äfven om man måste medge att denna person, så vidt man känner, aldrig svikit det privata förtroende, hvarmed. majestätet hedrat honom; man kan i allmänhet önska, att en monarks närmaste omgifning alltid vore sådan, att hvar och en särskilt vore höjd till och med öfver förtalet och att der inom hofkretsen ickefunnes annat än de absolutaste respektabiliteter; men en annan sak är den, huruvida, då en konung nu-en gång fästat sig vid en person, mot hvilken, med allt hvad der eljest må kunna anmärkas, någon neslig eller rentaf. ovärdig handling icke hittills varit bevisad, man icke då i hvad fall som helst snarare borde endast med yttersta försigtighet gå till väga för att få samma person ersatt af någon bättre (i fall man eger en sådan tillhands), än gå så pass bröstgänges, som här skett. Det låter sig icke motsäga att saken redan från vissa högt ställda mäns sida bärstädes antagit karakteren af en persekution mot hr Berling, men man har tills dato ej dermed uppnått något annat än att majestätet har satt deremot sin bestämda vilja att behålla kammarherren, och att det sålunda inträdt ett förhållande mellan konungen och hans ministår, hvilket endast för hvarje dag blifvit alltmera spändt. Detta finge nu i nödfall gå. Men från det ögonblick hr Berlings officiella motståndare bafva 1 affären inblandat äfven den svenska regeringen och det svenska hofvet, ställa sig frågorna litet betänkligare. De begge frändefolken hafva under en följd af år med glädje sett det vackra, förtroliga förbållande, som egt rum mellan deras resp. monarker, och man har hoppats att detta förhållande icke för framtiden så lätt skulle kunna störas. Ännu helt nyss sågo vi konung Fredrik ila till Stockbolm: för att sjelf trycka sin konungslige broders band och muntligen tolka för honom sitt deltagande i en stor och rättmätig sorg, Intet skådespel har kunnat vara skönare. Men nu — är det icke tyvärr möjligt, att allt detta står på spel? Och för hvad! Derför att vissa personer härstädes haft den oförsigtigheten att i en sak, der deras envist fattade mening råkat i brinnande strid med konungens inklinationer, uppkalla namngifna höga svenska personligheter till sina bundsförvandter emot sin egen monark. Följden af denna föga grannlaga politik ligger för en öppen dag. Antingen ger konung Fredrik den sjunde icke efter och uppoffrar icke sin kammarherre, ej ens för de af hrr Hegermann och Hall påstådda pretentionerna i sådant afseende från svensk sida, och det är tydligt att i sådant fall bans sista ord alltid skall innebära någon bitterhet emot ett främmande hof, som utan grund (åtminstone i hans mening utan grund) lagt sig i hans. enskilta affärer och sårat hans enskilta tycken; eller ger han efter och offrar till slut sin enskilta förkärlek för hvad ministören möjligen kan lyckas att få gjordt göllande som en diplomatisk nödvändighet, men äfven då gör han det med gramse håg, måhända till och med. mindre: gramse mot sina egna ministrar, än mot den eller dem, hvarifrån det främmande trycket kommit. I hvilket fall som helst skall det på detta sätt ha lyckats några få sammansvurna att få nerlagdt ett frö till missförstånd, om ej öpper misshällighet, mellan tvenne hof, hvilkas. intimitet vi ännu i går betraktade som fullt garanterad för all framtid och som i sin tur är borgen för de respektive nationernas. Och det fattas ej de, hvilka skola innerligt fröjda sig deråt. Måhända är man i Stockholm ovetande om till hvad ändamål ech i hvad grad man sålunda här brukar Sverges namn, eller jag ville nästan hellre säga: missbrukar det, enär allt hvad hittills framkommit af dessa ofvanantydda svenska gravamina är af den art, att riktigt. brukbara kunna de i sanning icke kallas, deremot ypperligt missbrukbara; men det är då ej ur vägen, att, om diplomatien dervidlag försummat något, pressen i stället söker att lemna all den upplysning härom, som står i dess makt. Tillåt mig att hör, till hvad jag förut bärutinnan gifvit er att förstå, ytterligare lemna några små bidrag till sasamer ERSATT SETS EEE