Turkiet genomgår i dag en af dessa kriser, då de gamla institutionerna, skakade genom ideernas förändring och fortgång, ej längre förmå åstadkomma en belsosam jemnvigt, och i folken, till hälften vilseförda, likeom musulmannen i öcknen vid bönens timma, se sig om på alla sidor för att finna sin Kyblå (porten eller riktningen åt Meckas Kaaba) ), vända sig till sina styresmän, väntande af dem icke blott föreskrifter, utan äfvenföresynMå sultanen och hans ministrar akta derpå. Detär icke nog att utfärda lagar mot öfverfiödet, man måste äfven sjelf lyda dessa lagar och icke tåla omkring sig försnillningen och slöseriet. För mig är Turkiet ett slående exempel på en stats, ett folks oförmåga att pånyttföda sig sjelf utan de institutioner. som bevara och befordra folkets sjelfmedvetande och sjelfstyre!se:fen fri statsförfattning och en fri press. Lätom oss emellertid ej glömma det: något är vunnet, något vinnes dagligen i Turkiet genom reformen och dess nya lagar för folkets rätt och för samvetsfrihet; något vianes för menskligheten. För menskligheten! Detta är det väsendtliga. Ty mensklighetens rike är Guds rike på jorden, och dess folk är det folk af alla tolk och tungomål, som lefver och arbetar c Till detta sluta sig de af Turkiets söne redligt omfatta evangelii lära — ja, ö den dunkla reflex deraf, som inn koranen! — och de-idealer, som den f: för alla sferer af lifvet. Men T stat, går bort, går under. I det in dess organism herrskar döden, oc hattischerif från seraljens rosengård gifva liket lif. Turkiet går under! Och ändå omfattar Tur. ) Templet i Mecka. fö: mår