as ä Attonblads kontoret vid Mynttorget, mot 12, STOCKHOLM dea 3 Nov. Såsom vi redan omnämnt blef fråga om konungens kröning i går väckt inom alla fyra stånden. Den blef bordlagd i bondeståndet, men då trenne stånd antagit förslaget att rikets ständer skulle ingå till konungen med en anhållan att H. M:t täcktes utsätta någon tid för sin kröning under nu pågående riksmöte, blir detta högvigtiga beslut det första som rikets ständer komma att expediera vid denna riksdag. 3 På riddarhuset rönte förslaget en energisk. motsägelse af grefve C. H. Anckarsvärd, hvilken ansåg detsamma alldeles obehöfligt. Inom borgareståndet, der utan tvifvel samma åsigt i. det hela torde vara gällande, stannade dock motståndet vid några förfrågningar och anspelningar på motionens ursprung. Det vill emellertid synas oss, som kunde man egt goda skäl att mera klart och bestämdt vända sig till sjelfva motionen och taga dess innehåll i närmare skärskådande. Vi äro icke vänner af en sådan opposition, som icke har ett praktiskt syftemål och som endast går ut på att göra ond blod och framn kalla bitterhet. Men vi tro det vara af vigt, att folkrepresentationen undviker allt, som, ehuru betraktadt såsom en ovigtig formalitet, möjligen kan i någon mån erhålla prägeln af underdånigt fjäskh D Vi uppträda nu icke tillfförräktande!af;den visserligen ganska allmänna åsigten att konungakröningen är en alldeles olämplig ceremoni, som icke borde mera kunna ifrågakomma. Vi nöja oss med att framställa den mening, som väl torde kunna anses så utbredd, att den kan få gälla såsom den allmänna, att kröningen är en mycketifovigtig och föga maktpåliggande sak: I våra grundlagar finnes kröningen ingenstädes föreskrifven, och det enda ställe, der ett ord om kröning förekommer, är i rikets ständers stadfästelseskrifvelse till successionsordningen, der det omförmäles, huru prinsen af Ponte Corvo blifvit utkorad till -kronprins, för att Carl XIII i regeringen efterträda, till Sverges konung krönas och hyllas. Att kröningen icke är ett oeftergifligt vilkor fören god och lyckosam regering eller för ulön. Ngn af regeringsmakten, ligger i alltför öppen ot att behöfva särskilt påpek S fak hun flera berömliga och utör Id ke varit krönta. Den märkta regenter, som icke . 1 på de alli närvarande stund mäktigaste ocm , — kaste männa politiska förhållandena inflytelseri.. bland Europas monarker har icke ansett der nödigt att krönas, och om hans makt en gång kommer till korta och hans thron går i spillror, så lärer det väl näppeligen kunna anses härröra från bristande kröning och smörjelse. Den folkkäre konungen i vårt sydliga grännrike har icke ansett sig behöfva någon kröningsståt till befästande af bandet mellan. sig och sitt folk. ; Konung Oscar blef, som bekant, aldrig krömt i Norge, och detta oaktadt den norska grund:lagen verkligen innehåller en föreskrift om kröning i Throndhjems domkyrka. Man torde: ha svårt att upptäcka den ringaste minskning i den framlidne konungens auktoritet. såsom: Norges konung till följd af denna omständig-het, eller att densamma framkallat det allra ringaste missnöje eller misskännande af de regentdygder, genom hvilka han hos nationen. gjorde sig älskad och ärad. Den tid, då kröningen uppkom, då presta-dömet hade tillvällat sig en sådan makt, att: regenterna ur:.dess hand måste mottagm bekräftelse på sin makt och värdighet såsom: statens öfverhufvud, äro längesedan förbi; och: de föreställningssätt, enligt hvilka en prelat: skulle kunna förvandla ett fritt folks Jagbundne: regent till ?Herrans smöorda?, förläna honom: en högre invigning, än den han redan eger: i den lagliga hyllningen samt i hans egna rena och goda uppsåt och föresatser, äro icke: allenast längesedan försvunna, utan stå i den skarpaste strid mot hela vår tids bildning och: dess uppfattning af kyrka och stat. Men det har — som sagdt — nu icke varit vår afsigt att framställa kröningen såsom absolut --fördömlig. Det är en kyrklig ceremoni, som har häfd för sig,-och om Komungen önskar densamma, om han anser sig behöfva denna invigning, så skulle det näppeligen finnas många, som ansåge att denna önskan icke borde uppfyllas. Hvad vi ansett böra väl framhållas är, att från folkets sida intet behof af en sådan ceremoni förefinnes, att kröningen icke har det ringaste inflytande på dess föreställning om regentkallets höghet, på dess större eller min-: dre laglydnad, på den grad af vördnad och tillgifvenhet, hvarmed det omfattar: den, som representerar folkets majestät. 3 söta Tidsomständigheterna äro ickeYsådana, att denna sak är den angelägnaste och vigtigaste, som i främsta rummet måste tilldraga sig folkrepresentationens uppmärksamhet. Då tiden icke är särdeles lämplig för anställande af dylika fester, synes all slags ifver och brådska i detta fall ha varit alldeles opåkallade. Med full lämplighet i alla afseenden synas rikets ständer i denna sak ha kunnat afvakta ett initiativ från konungens sida. Det är temligen allmänt bekant, att konung Carl icke är synnerligen stor vän af ceremonier och till intet gagnande vidlyftigheter. Det skulle ju nu kunna förutsättas såsom möjligt, att H. M. icke känt någon särdeles böjelse för hela den, när man vi!l vara fullt uppriktig, alldeles onödiga och temligen kostsamma kröningsståten, och att rikets ständer sålunda med sin adress sjelfva verket pålägga honom ett slags tvång, som icke har något gagn eller någon tillfredsställelse med sig, hvarken å ena eller andra K. M:t har, enligt Posttidningen, under den Tf I ———