och grät! Men pilten drack ur öknens källa och växte och blef till ett stort folk! Medvetet eller omedvetet synas mig öknens söner vilja föreviga detta minne i det de fortplanta välgerningen. Måtte hvarje folk bandla i samma anda. Huru stor välgerningen af den friska källans vatten är, det förstår man först rätt i Österns torrå och heta länder. Näst brunnen är kaftehuset muhbamedanernas förfriskningsort. Vid den förra finner man förnämligast qvinnor och barn, som fylla sina krukor och prata; vid det senare endast män. De sitta utanför detta, dussineller tjogtals, rökande sina Nengbhilis eller Tschibuck såsom hade de intet annat i verlden att göras och smutta derunder kaffe med bottensats ur kaffekoppar, stora som halfva äggskal, och mellan pipan och kaffekoppen småspråka de makligt celler lyssna till en berättare af sagor och äfventyr. Detta är turkens bästa nöje och sällhet, hans XKief, hvilket är detsamma, men ändå något mera än italienarens dolee far niente?. Vid hvart torg träffar man en brunn, och minst tre kaffehus; och kaftehus träffar man äfven der inga brunnar finnas, men öfverallt der man träffar ett sällskap af turkar. 2 Har turken ej. fått sitt kaffe och sin pipa, då — akta dig för honom; han är då ?Muckmurluck!? (Ett persiskt ord, som jag lärt af min lärde landsman, br v. Heidenstam, som synes mig värdt att adoptera för att ut: trycka ett tillstånd af obehag och dåligt lynne). Men får han sin pipa (Nenghili eler Tschibuck!) och sin kaffekopp, då inträder han i sin Kiefgoch är då den fredligaste och bästa man i verlden. Han är motsatsen till Muckmurluck?, han är Marabuh?, d; är säll. Basaren i Konstantinopel är — Konstantinopel i;smått; man, träffar shär vackra delar