Aftonbladet – 29 oktober 1859, sida 3

män både för samtid och efterverld.. Till dem hörde Robert Stephenson, som nyss aflidit .och hvars lärorika lefnadshistoria: vi i kortbet skola omtalas Han var född 1803 af fattiga föräldrar. Hans: fader — den förste anläggaren af jernbanor för lokomotiv — George Stephenson. ansåg sig mycket lycklig bär han kunde på en inkomst af 18 rdr i veckan gifta sig med en tjenstfiicka. . Underskriften på hans giftermålskontrakt vittnar om att han just nyss hade lärt att skrifva. Han idkade skomakeri då hans ende son föddes. Omtankan om menniskans lägre natur hindrade honom aldrig från att höja sin blick till högre föremål. Kännande djupt olyckan af att sjelf sakna undervisning, använde han, allt hvad han kunde för att bespara sonen enahanda sorg, och begagnade tillika sonens undervisning för att. s elf, fastän sent, inhemta kunskaper. Så länge gossen gick i en af de genom enskiltas bidrag underhållna allmänna skolorna (al samma art som vår slöjdskola) i Newcastle och derifrån om lördagarne fick låna hem någon bok, helst i matematiska eller mekaniska ämnen, använde sonen och fadern lördägsaftnarne och söndagarne för att gemensamt studera dessa ämnen. Emellanåt försökte de att tillämpa mekanikens lagar. Ett af deras första gemensamma arbeten var en solvisare, som ännu sitter qvar öfver dörren till deras fordna stuga. 1818 fick Robert plats som underuppsyningsman vid en kolgrufva. Två år derefter. hade fadern så förkofrat sig, att ban kunde ;åta sonen uppehålla sig under en termin i Edinburgh för att bevista: universitetslärarnes föreläsningar i kemi, fysik, geologi och mineralogi. Detta kostade fadern 80 pund, men så fick han ock glädjen att se sonen återkomma med ett pris för framsteg i matematik. 1822 hade fadern fått en egen. mekanisk verkstad i Newcastle och tog sonen der i lära. Några års arbete försvagade dennes helsa, så att han gerna mottog ett anbud att undersöka några guldoch silfvergrufvor i Södra Amerika. 1827 återkom han vid full helsa. Hans fader hade under tiden börjat bygga den första jernvägen mellan Liverpool och Manchester, och dertill medverkade sonen genom att sköta lokomotiv-verkstaden i Newcastle. Efter sin faders anvisningar och utkast bygde han det lokomotiv, som erhöll det för det bästa utsatta priset af 500 pund. Nästa lokomotiv han bygde blef det ännu gällande mönstret för sådana maskiner. Det första storverk, som Stephenson på egen hand utförde, var London-Birminghambanan. Svårigheterna vid detta företag ansågos då så stora, att t. ex. den entreprenör, som hade åtagit sig utförandet af en tunnel, tog lifvet af. sig i förskräckelsen öfver ansvaret. Robert Stephenson verkställde sjelf det farliga arbetet. Utom att han rådfrågades rörande nästan alla nya jernvägsanläggningar i England, gaf han äfven råd och anvisningar rörande jernvägarne i Belgien och Norge (der han bygde jernbanan från Christiania till Mjösen), Schweiz, Danmark, Tyskland, Toscana, Canada och Indien. Den 20 mil långa jernvägen mellan Kairo och Alexandria har han äfven bygt. Såsom brobyggare har han gjort några af vår tids största underverk. Hans ryktbaraste broär äro den i Newcastle öfver Tyne, Victoriabron i Berwick, Britanniabron: öfver Menaisundet, bron öfver Nilfloden samt bron öfver S:t Lawrencefloden i Amerika. Bron öfver Menaisundet är af kolossala jernrör, genom hvilka bantåget passerar liksom i en: tunnel, och de tunga hvalfven, som ligga så högt öfver hafsytan, att skepp kunna segla fram under dem, äro af 460 fots spann. De begge broarne, som höra till egyptiska jernvägen, äro också af jerncylindrar, men hafva den egenheten att bantågen ej löpa ini, utan ofvanpå rören. Sina stora inkomster använde Stephenson på det mest frikostiga sätt till understöd åt unga män, isynnerhet barn af fordna välgörare, och åt vetenskapliga undersökningar, samt åt den läroanstalt i Newcastle, som gifvit honom hans första undervisning, skänkte han på en oång omkring 60,000 rår. Hans godhet, öppenhet och redlighet gjorde honom lika älskad som aktad och skaffade honom namnet att vara en af naturens gentlemän?. — Under de sista par åren led han af lefversjuka. Under besök i Norge denna sommar blef han mycket sjuk, skyndade sig hem, men var så svag redan då han landsteg vid Lowestoffe, ätt han måste bäras från sin jakt till jernbahan och derifrån till sin bostad i London. Der aftynade han sakta, tills den 12 dennes om aftonen detta herrliga ljus slocknade. Den 21 begrafdes hans lik i Westminster Abbey, der Englands störste män samlas efer döden. 2000 personer öfvervoro denna kt; 2000 väntade utanför, emedan de ej fingo rum i kyrkan; och oräkneliga skaror omgåfvo ler långa väg, som sorgpröcessionen hade tt tillryggalägga. Samtidigt högtidlighölls lagen 1 Sunderland, Shields, Whitby, Ga: eshead, Newcastle och andra stapelstäder i orra England: I Newcastle samlades 1000 orgklädda: arbetare till gudstjenst. — Newsastle, der han fått sin bildning och hvars naskinverkstad — än i dag den största i verllen för lokomotiver — han så länge ledt. ade han också frikostigt ihågkommit i sitt estamente. Han hade till dess allmänna inättningar donerat 430,000 rdr. Denna stam af utmärkta ingeniörer har utlött med Robert Stephenson. RIKSDAGEN. DAGENS PLENA.