Aftonbladet – 28 oktober 1859, sida 2

mor och gyllne smycken -i håret, stundorr juveler. Deröfver hvilar den hvita musslinslöjan, döljande pannan ända till ögonbrynen, och en flik. deraf; jackmack kallad; de nedre af-ansigtet ända öfver nästippen. Denna slöja är dock ofta mycket genomskinlig. Endast de mörka ögonen blicka fritt, men sällan lefnadsgladt, ur chrysaliden. : Barnens ansigten äro obeslöjade och ofta rätt vackra, ehuru man måste fråga om ej blommorna på deras kinder äro konstgjorda, liksom dem de bära i håret. Några vagnar äro rätt besynnerliga till. form och prydnader; två å tre äro dragna af hvita oxar, från hvars hufvuden stålfjädrar stiga högt i vädret och böjas tillbaka öfver oxarnes ryggar med långa, nedhängande, svängande röda tofsar. Dessa vagnar äro en slags vurstar, prydligt utsirade och med tak af siden eller sammet med guldfransar. De se ut som verkliga blomsterkorgar med sitt innehåll af ungdom i blommor, hvita slöjor och mångfärgade sidenmantlar. Detta är den turkiska araban af gamla stilen. På andra sidan om slätten hålla vagnar med herrar uti, och herrarne bekika damerna. Några herrar till häst göra detsamma. Mörka ögon och eldiga blickar mötas ej sällan. Men instängdt, inskränkt och dödande enformigt synes dock om en stund allt detta. Man vänder och vänder på samma fläck, i samma krets, på samma sätt. Grupperna, som längs den lilla strömmen sitta på mattor i gräset, bjuda mera intresse. Man får åtminstone här se qvinnorna äta och dricka och njuta lifvet jemte sina barn; men glada, friska ansigten saknar jag äfven här, och sköna finnas nästan inga. De flesta äro mycket bleka. ; Efter en timma lemna vi denna instängda Elyså och begifva oss åter till Bosforen. Här, nedanför den kejserliga kiosken, är en större, friare slätt längs Bosforens strand, soch här är nu en stor. samling. folk, mest fruntimmer, hvilkas mant ar lysa af alla regnbågens färger; blött vida mer lysande än dessa, Fu stor del ha obetäckta ansigten, ehuru de bära len tur