Aftonbladet – 27 oktober 1859, sida 3

mit med skonerten Johan,, kapten UC. Hd. Engelbreckt har till rådhusrätten ingifvit följande stämning Till Stockholms vällofliga rådhusrätt. Den 20 Oktober 1858 blef undertecknad, här i Stockholm, inmönstrad såsom förste styrman å sko erten Johan, kapten C. H. Engelbreckt, för utrike: Förbigående det kränkande och illvillig: ec, som jag vid flera tillfällen rönt af kap gelbreckt utan någon orsak, får jag nu, åter kommen till fäderneslandet och afmönstrad från han: fartyg, till laga beifran inför svensk domstol anmäl: den misshandling, som mig vederfarits i Lissabon, pi hvars redd fartyget ankrade den 5 sistlidne Augusti Söndagen derefter på eftermiddagen begaf jag mig emte matroserna Fredrik Edström och C. M. Andersson i land med kaptenens tillåtelse; och då v skulle återvända till fartyget, men icke erhöllo skepps ien oss till mötes, oaktadt utrop, blefvo vi nödade hyra en roddarbåt, att föra oss till fartyget. aldenstund det led till klockan nio, efter hvilker timma på aftonen, enligt i Lissabon gällande stad sande, ingen får begifva sig från land ut till farty Ankomne till skonerten Joban, tillsade jag en besättningen derå, att det åtminstone kunde ka s en ända till roddbåten. Jag visste då icke, att -keppsbåten verkligen varit i land, för att afhemt: jmen lagt till vid en brygga, hvilken vi gått rbi, och båten derefter återvändt. Uppkommenr A fartyget, å hvars halfdäck kapten Engelbreckt sig befann, sprang han derifrån och mötte mig midskepps, samt tilldelade mig genast, utan föregående ordvexling, tvenne slag och fattade mig i halsen hvarpå matrosen Edström gick emellan och åtskildt oss, under förklarande, att det icke passade befälet att slåss.s Måndagen den 8 i samma månad vid middagstiden inställde sig ombord kongl. svenska och norski konsulen, jemte tvenne svenska skeppsbefälhafvare. hvilkas naran jag ieke sänner, och höll undersökning om nämnde tilldragelse, hvarvid konsulen förklarade, att, enligt besättningens sammanstämmande utsago, ingenting låg mig till last, samt uppmanade kaptenen att förlikas med mig; men påföljde dag, den 9 Aug. på eftermiddagen, blef jag oförmodadt af en portugisisk officer och en soldat, på en vaktbåt, afhemtad från fartyget och förd i land, hvar est jag insattes i fängel:e, inkastad bland gprofva brottslingar. Dock fick jag sedermera en bättre behandling i fängelset, der jag nödgades qävarstanna i tretton dagar eller till den 22 sistl. Augusti, då jag blef frigifven, med tillsägelse att gå ombord igen och att allt skulle vara glömdt.: Jag återtog derefter min plats på fartyget, som under tiden intagit last, och erfor jag, att konsuln, på anmodan af kapten Engelbreckt, gifvit order om mitt häktande. Då jag icke på något sätt förbrutit mig mot kapten. så att han haft anledning begära mitt inmanande i häkte, så föranlåtes jag nu ödmjukast, för att få upprättelsc för ett oskyldigt lidande, härmed anhålla om laga kallelse och stämning å bemälde kapten A. H. Engelbreckt i följande påståenden: 1:o att han måtte stånda laga ansvar för det han, ej mindre söndagen deu 7 Avgusti öfverfallit mig med hugg och slag samt gripit mig om hbalsen, än ock låtit påföljde tisdag olagligen mig arrestera och i häkte qvarhålla uti tretton dagar. 2:0 att kapten Engelbreckt kännes skyldig, att för mitt häktande utgifva skadestånd med tvåhundra rår rmt. 3:0o att han ålägges godtgöra mig alla de kostnader, som denna rättegång mig tillskyndar. Förbehållande mig fri och öppen talan, att under målets handläggning närmare utveckla mtna ansvarsoch ersättningspåståenden. Stockholm den 15 Oktober 1859. C. E. Dau. Då målet i förgår påropades inför rådhusrättens 3:te afdelning, inställde sig såväl Dau som Engelbreckt personligen, båda åtföljda af rättegångsbiträde. Secdan ofvanstående stämning blifvit uppläst, vidhöll Dau till alla delar sina deri gjorda angifvelser och påståenden. Kapterx Engelbreckt företedde nu ett utyg af svenske och norske generalkonsuln i Lissavon, Carl Adolf Kantzow innehållande, att Dau, för tet han skulle hafva öfverfallit kapten Engelbreckt, lifvit till straff och varnagel för öfriga af besättingen häktad, men, sedan han bedt kaptenen om örlåtelse, blifvit vid afresan från Lissabon frigifven .ch fått åter inträda uti sin befattning. Som vittne hördes nu jungmannen Nilsson, hvilen intygade, att då Dau söndagen den 7 Augusti ommit ombord och anmärkte att lina ej blef till wnom utkastad, hade kapten Engelbreckt å däcket usat emot Dau och, under yttrande: Hvad stger su, din fähund, knuffat Dau mot ett v ttenfat och Pitat honom så hårdt i halsduken, att blodvite deraf ynts å halsen. Matrosen Edström hade skilt kapteen och styrmannen åt. Stadsfiskalen Kock uppträdde mm allmän åklagare; och Daus begäran att få ria af numera afmönstrade besättningen så-om ittnen afhörda bifölls, hvarpå målet utsattes att åter irekomma den 8 nästl. November, till hvilken dag au egde att låta inkalla vittnen, och då Engelbreckt lades att åter iakttaga personlig inställelse. — Den grekiske lots, som förlidet år under resa ån Warna till Konstantinopel mördade svenske kapeuen Lagerhamn. om bord på dernes fartyg, och af vcnsk-norske konsuln på det sednare stället blifvit ickad till Sverge för att här undergå ransakning, rv nu med ett norskt fartyg ankommit till Kristiansad i Norge, hvarifrån ban ofördröjligen skulle trans;rteras till Bergen för att derifrån, hitförpassas. — Sistlidne tisdagsafton inträffade den olycksadelsen, att timmermannen Waåhlströms tioåriga tter Augusta Wilhelmina nedföll från slussporten slussen vid dockan å Beckholmen. Hon blef genast :pptagen ur vattnet, men hade i fallet så illa skadat att hon i går morgon afled. Vid i dag hållet ;lisförhör berättade Wahlström, att då han passerat -rver slussporten, hade han haft sitt tvååriga barn å rmen, och det tioåriga hade ensamt gått strax framre, men dervid snafvat. Wahlström hade med det nindre barnet å armen hukat sig ned och lyckats ippdraga barnet. Wahlström hade förut flera gån:er begagnat denna ginväg, då han gick från arbeset till sin bostad. — Uti polisen ha i dag ett stort antal åkaredrängar lifvit bötfälda för öfverdådigt körande å gator äf sensom tjenstepigor för det de icke hörsammat na-rullerande polis konstaplars uppmaning att ej gå å rottoirerna med korgar eller andra bördor. — Såsom rättelse till referatet i går, angående ten från Petersburg förrymde Julius Tode, får om vämnas att någon person med detta namn icke bott i Hötel Frankfurt härstädes, men väl en person. hvars utseende varit nära öfverensstämmande med signalementet å Tode. Denna person hade haft finskt pass under namnet Öhrling, och har ej af polisen kunnat anträffas. — På begäran af den i gårdagsbladet omförmälde hr P. A. Synherberg, ha vi ansett ass böra gifva offentlighet åt nedanstående appsats: Till Redaktionen af Aftonbladet. Som redaktionen i sin tidning för förliden gårdag ander rubriken Rättegångsoch polissaker infört len notisen, att jag af rådhusrättins första afdelning (justitickollegium) blifvit dömd ovärdig inför -ätta föra andras talan, så torde redaktionen benä et låta i tidningen inflyta den upplysningen, att letta beslut grundar sig derpå, att jag uti skrift skulle brustit i den vördnad, jag ansetts hafva varit kyldig visa hr generallöjtnanten, kommendören m. m. a a LÄSA. AE. ao NN TA j L 5 s , er mt