Aftonbladet – 27 oktober 1859, sida 2

välmenta anstalter, som efter sultaninnans död förfallit-till — intet. Vi hasta förbi, skyndande uppför Bosforen, för att om möjligt vara vid moskån före sultanen. Men förgäfves. Kanonskott, trummor och musik getillkänna att sultanen lemnat. sitt palats, och hans kaik säges flyga på vattnet. Vi ha en half timmas försprång; men snart se vi de hvita och förgylda kaikerna bakom 0s3, snart böra de hiona upp oss. Skeppen fla.ga och salutera. med skott på skott; från station. till station på stränderna ljuda trummor och uppstämmes musik. Sultanen far förbi. Nu är den kejserliga flottiljen oss nära, nu ror den om oss; först en stor, hvitmålad kaik, i hvilken sitter storamiralen; så sultanens kaik, med några och tjugo roddare, hwilka för hvart årtag stiga upp, och göra en bugning mot sjelfherrskaren, likasom kunde de eljest icke få rätt fart. Han sitter på sin tron af sammet och guld med tronhimlen öfver sitt! hufvud, en liten man i mörk rock och mörkröd fez på hufvudet, Han språkar lifligt med ett par herrar, som åtfölja honom, och tecknar med handen. På vår lilla kaik kastar han. blott en flygtig sidoblick, och hans anletsdrag kan Jag ej rätt urskilja. Godt, jag träffar honom. väl vid utgången från mosken. Den kejserliga kaiken med de metodiska årslagen flyger på, vågorna. Sju å åtta mindre kaiker följa efter den med ministrar, generaler och hofvets herrar. Snart ha vi förlorat. den hvita flottiljen ur sigte, och blott kanonskott och trumljud gifva oss tecken -hvar sultanen far fram. Vi följa efter. Dessa Bosforens stränder, hvad de äro vackra! Asien och Europa Pryder sig som skönast här, der de närma sig Hvårandra som mest, — Det är park vid park, landthus vid landihus; här och der ett armeniskt eller grekiskt med öppnade fönster; de flesta äro dock turkiska, med förgallrade fönster och små hål för harems invånarinnor att titta ut. Emellanåt framskymta blomkrönta terrasser och palatser med trädgårdar från kulle ti!l kulle och dal till dal, samt några höjder, blott be