Aftonbladet – 27 oktober 1859, sida 2

) Till könets heder i Turkiet måste dock sägas, att detta ingalunda är utan unälötag, och mer än en gång hviskas det i Konstantinopel om sköna, nnga flickor, somblifvit skickade-suitanen såsom skänk och som, synnerligen då t sitt hjerta fästadt, hellre än att tillh sultanen dödat sig eller låtit döda sig genomgift. En mera sällsynt och mindre tragisk tilldragelse, för hvars sanning jag kan gå i borgen, är denna: En af den nuvarande sultanens ministrar skickade honom säsom present en skön, tscherkassisk flicka, som han bade uppfostrat i sitt hus. Hon behagade högligen sultanen, och upptagen i hans harem, förkunnades henne, att hon skulle få den lyckan att antagas till en af hans kadiner. Men hon svarade: Jag är kristen och fri och skall ej tillhöra sultanen, såvida han icke låter viga sig med mig och jag blir hans enda och lagliga gemål! Och dervid blef hon. Men som detta omöjJigt kunde låta sig göra, så återsändes hon till sin fosterfader. Hon har sedan blifvit förmånligt gift med en grek. (Forts. följer.)