Aftonbladet – 27 oktober 1859, sida 2

RIKSDAGEN. DAGENS PLENUM. Börgareståndet. Efter föregången protokollsjustering sysselsatte sig ståndet uteslutande med val af elektorer. Härtill utsågos: hrr Gråå, Björck och Dahm med 52 röster; Hjerta och Billström med 51; Schwan, Ekholm, Kock och Swartz med 50; Berger med 49; H. P. Gahn, Blänche och Lallerstedt med 48; Wallenberg med 47; Grape, Eriesson och Wzern med-46; Grenander och Thollander med 43; Boman med 37; Hammar, Bäcklin och Schenström med 36; Wahlström med 35; Fridstedt med 34; Staaff med 33; Kistner med 32 samt Wistelius, F. Rinman och Cedergren med 31 röster hvardera; hvarefter ståndet vid tolftiden upplöstes. TISDAGENS PLENUM. Då hr Schwan i detta plenum föreslog förökandet af elektorernas antal inom ståndet från 30-till 40, motiverade han detta förslag genom följande yitrande: Då jag i dag går att förnya det förslag, som jag redan förlidne riksdag tog mig friheten väcka, om ett förökadt antal elektorer, så kunde jag visserligen göra denna min framställning ganska enkeloch kort, om den endast rörde eder, mina herrar, hvars förutfattade åsigter äro mig nogsamt kända. Men förslaget rörer icke endast borgareståndet. All förändring i det hittills brukliga sättet att välja elektorer, den må vara af mer eller mindre ingripande art och beskaffenhet, inverkar otvifvelaktigt på här fattande beslut, och således äfven på riksdagens gång och dess resultater, hvadan jag anser mig skyldig här i kortbet upptaga de skäl jag här vill och kan frambringa. Jag önskar också att diskussionen häröfver måtte blifva underkastad offentlighetens granskning. Man kallar oss numera det nyå borgareståndet. Om ej valen öfverallt mäktat framkalla ett nytt politiskt lif, så har åtminstone en så glad företeelse onekligen gifvit sig tillkänna inom Stockholms valdistrikt, ty vi hafva för första gången frigjort Osf från att välja så till sägandes personen, utan i stälIet de principer han hyllat och -ansetts representera Det medelbara valsättet, antaget såsom princip inon de flesta valkretsar, har sedan den 14 s i riksdags ordningen nya redaktion, antagen vid sista riksda gen, blifvit förändradt till ettomedelbart vValsätt Detta var ett stort steg på den konstitutionella banan. Det befriade de valberättigade från valsättet med elektorer, som ej var annat än ett slags förmynderskap, hvarigenom makten hos den stora majoriteten öfverflyttades på en minoritet, kallad elektorer. Man kan icke förneka; att valsättet genom elektorer är ett ingrepp. uti möjligheten för en valberättigad att medelst direkt afgifna röster uttrycka den opinion han hyllar om den eller de, han anser bäst passande till utöfning af representantkallet. Och detta, enligt min åsigt, hvar och en valberättigads ovilkorliga rättighet, är det hufvudsakliga skäl; hvarföre jag från ett färre till ett större antal önskar öfverflytta rättigheten att utse elektorer, hvilka åter ega rättighet att tillsätta utskottsledamöter, som onekligen mäktigt inverkar på riksdagens gång, ehuru ej till den grad man förmodar på riksdagens slutliga resultater, hvilket också vitsordäs af den erfarenhet de sednare riksdagarne oss lemnat. Till så hög. grad var förmynderskapet hos oss häfdvunnet, att från och med.1809 till och med 1834—35 ens riksdag var elektorernas antal endast 16. Vid sistoämnda riksdag ökades. detta antal till 20, vid den derpå följande riksdagen 1840 --41 förhöjdes antalet till.24, och vid riksdagen 1844—45 år vidare till 30, hvarvid det sedermera förblifvit: