Aftonbladet – 27 oktober 1859, sida 1

BLAD UR MIN DAGBOK. AF FREDRIKA BREMER. Konstantinopel d. I Augusti 1859. Det kan nu vara en liten sjelfförvillelse, men det har förekommit mig som om mina vänner i Sverge just nu möjligen skulle vilja höra något ifrån mig, vilja höra att jag icke försvunnit med det turkiska ångfartyget Kars, eller gått till botten i Syriens haf med de olyckliga passagerarne på ångfartyget Silistria, eller varit med i det ohyggliga uppträdet der; att de skullow vilja höra att jag lefver, och — jag sänder dem derföre dessa färska blad ur min dagbok. Konstantinopel d. 14 Juli 1859. wa Omöjligt att lägga till vid Mithylene! Vi dröjde väl treqvartstimma utanför hamnen; inga stnå båtar vågade sig ut med post eller passagerare; vinden var för häftig och vågorna för höga. Det var dessutom redan mörkt. Vi måste lyfta ankar och fara vidare. Godt att jag sett dig nyss under några sköna dagar, du skönaste bland grekiska Arkipelagens öar, minnesrika Lesbos, Pittakns, Theopbrasts och Sapphos födelsebygd! Från de stormiga vågorna, på hvilka jag rullar framåt, kastar jag en blick tillbaka till dina olivkrönta höjder, i hvars skugga blomstrande byår och landthus ligga, dina dälder med rosenlager ochagnus cactus, dina sköna Porto oliveto, påminnande om Piemonts ryktbara insjöar, till mitt fredliga hem på din strand och min täcka, unga värdinna la Smaragda,. Och nu norrut, norrut mot Dardanellerna, mot Konstantinopel! Vinden är mot, kall, häftig; hafvet mörkt, oroliga vågor i stigande svall!Gamla Amsterdamp knakar och gnisslar förskräckligt. Omöj