Aftonbladet – 27 oktober 1859, sida 1

liten flicka, ej sedan — och det är längesedan, — läste jag detta och uppbragtes deraf, och minnes det ännu. I dag rasar kriget ej långt från Trojas strand, på Italiens sköna jord; men segraren ärar dock den besegrade fienden, vårdar sig om hans sår och hånar ej hans lik. Mensklighetens genius vandrar öfver slagfältet sedan slaget är förbi. Menskligheten har gått framåt; och du, den bånade hjeltens grafhög, står der för att vittna derom och om fordna beprisade tiders barbari. . Inloppet till Dardanellerna! Asien och Europa närma sig hvarandra här och helsa hvarandra från — tvenne fästningar — Chateau dAsie och Chateau dEurope kallar man dem. De närma sig hvarandra, såsom tvenne potentater, för att göra personlig bekantskap, besluta fred eller krig. Asiens höga berg draga sig tillbaka i fjerran; dess strand är poetisk och grön; Europas prosaisk och brun. Båda bli skönare, mer odlade och bebygda under det de följa hvarandra på båda sidor om sundet. . Sestos och Abydos! Romantiskt sköna böjder och dälder, isynnerhet Sestos på Europas strand. I bakgrunden en hög, grönskande kulle, hvilken liksom blickar öfver dälden mot sundet och Asien. Så blickade fordom Hero mot Abydos, sökande Leander — förgäfves. Dardanellernas stora krigiska minnen äro mindre djupt inskrifna i menniskornas minne än denmna episod ur hiertats kärleks lif. Eviga hjerta! Emedan du var förr, än Dardanellerna voro, och skall vara sedan de ej äro mer! . Stränderna, Europas och Åsiens, närma sig hvarandra här som most. Att Leanders hjeltedater i simning ej äro dikt, h le sednast lärd Byron genom att här simma öfver sun det. Bortom Sestos och Abydos dråga sig