Aftonbladet – 27 oktober 1859, sida 1

ligt att få sofva. Tankarne bli oroliga också. Jag tänker på det sköna, lugna hemmet i Smyrna, — hos svenske konsuln v. Lenneps, — der jag lefde som gäst så lycklig, och der jag kunnat dröja! — Jag önskade mig åter der, hos den älskliga familjen; suckande öfver att jag ej dröjt i Smyrna och sett och hört mera af den stora diakonissuppfostringsanstalten derstädes, den första i sitt slag på österlandets jord, och palm och perla der för den avinliga ungdomens bildning; jag ångrade — för sent, för sent! Alltså bort, senfärdiga ånger! Jag vill lefva för dagen och stunden. Nattens drottning står högt på fästet; jag vet sedan gammalt att hon är mig huld. God natt! —I morgon skall allt vara bättre. , Men — ångfartyget Amsterdam rekommenderar jag icke för damer! Den 15:de. Morgonen klar och frisk. Jag är tidigt uppe på däck. God morgonl. ropa från alla håll betydande orter och hbugstora minnen: Tenedos, som ännu i bakgrunden reser ur hafvet sin pyramidala höjd, Imbros klippor till venster, Och spetsarne af Samotraki, blic ande öfver dessa — Samotraki, hvars mysterier, med verldens äldsta tro och dyrkan, så ofta retat min vetgirighet. — Till höger utbreda sig Trojas slätter. Bortom dessa sönderrifna, ruinlika klippor visar man vallarne af Trojas fordna borg. Vid stranden reser sig A grafhög (stor som Odins vid Upsala); längre bort vsar man Hektors och Patrokli högar. Stora skuggor af vandrande moln dröja öfver fältet och högarne. Minnen af de fordna hjeltarne dröja med dem såsom — stora skuggor. Hvad jag minst beundrar hos Homår är hans hjeltar och gudar. Är det ej utanför Trojas murar som Iliaden visar oss Hektor, bedjande sin besegrare, Achilles, att skona,hans lik? Och Achilles låter släpa detta lik i stoftet kring Trojas murar! Såsom