cinen, samt oftast fästat afseende äfven vid de af hotlom, på begäran, framställda anmärkningar såväl i sak som form. — Dock äfven under förflutna perioder hafva noggranna korrekturläsare icke saknats vid ifrågavarande officin: sålunda besörjde, under fulla tre år, Sverges på sin tid utmärktaste korrekturläsare, Em. Bruzelius, der den mest maktpäliggande korrekturläsningen; under flera år och för särskilta arbeten biträdde vid korrekturläsningen den för sin ytterliga noggrannhet kände doktor S. P. Leffler; vid särskilta arbeten likaså boktryckaren Carl Deleen (på Deleens tyska lexikon lästes korrektur både af författaren och af dokter Leffler, så att hvar erhöll sitt korrekturafdrag, hvilka, sedan de blifvit lästa, kollationerades); under någon tid biträdde äfven, om ins. ej missminner sig, lektor Elfving vid mera maktpåliggande arbeten; hvarförutan vid originalarbeten ett korrektur alltid sändes till författarens granskning. Hvad den klandrade interpunktionen beträffar, är denna i hufvudsak enlig med det af Svenska akademien framlagda system och torde nog försvara sig sjelf såsom mera naturlig och underlättande en riktig uppläsning (deklamation), än det gamla, af S. Öd. man sanktionerade systemet. — Den s. k. Carlenska upplagan — hvilken, i parentes sagdt, af en ilsken recensent nedgjordes i Svenska Biet och således är vida äldre än 1848, hvilket rec. angifver — har icke varit hvarken följd eller jemförd vid korrekturläsningen. Deremot hafva, efter hvad ins. specielt känner, såväl den s. k. normal-upplagan som flera andra editioner blifvit vid korrekturläsningen jemförda. Mot recensentens anmärkningar, så vidt de röra hr Pettersson, torde väl denne, om han anser dem deraf förtjenta, afgifva mnöjaktigt svaromål. Men som hr Petterssons Psalmodikon-Psalmbok varit ett sevenement i vår litteratur och föranledt hätska utgjutelser af galla, torde några terinringar kunna här förtjena ett rum. Den ifrågavarande Psalmodikon-Psalmboken är, såsom hvar läsare med omdöme kan inse; uteslutande beräknad på en allmoge, som förmodas vilja lära sig rätt sjunga psalmerna. Hade upplagan varit beräknad på en annan publik, så hade naturligtvis i stället för siffernoter användis vanliga koralnoter, såsom på en gång vackrare, åskådligare och vid sångundervisning (äfven i folkskolor) lättfattligare. Men sifferskriften, ehuru olämplig för egentlig sångundervisning, sätter den i musik alldeles okunnige, men med musikaliskt öra begåfvade i stånd att, med tillhjelp af det i de flesta landsbygder allmäna psalmodikon-instrumentet, efter en siffer-koralbok lära psak mernas melodier utantill, samt har ur detta skäl vunnit stort insteg. I en upplaga för allmoge har det måhända varit ett fel att, om också i slutet och i särskilt bihang, lemna en myckenhet litterär-historiska uppgifter — åtminstone lärer bokens förlägfare ha ansett detta såsom en oegentlighet, och med rätta: Den fromma enfalden, som i psalmsång söker kristlig uppbyggelse och näring för sitt andeliga lif, frågar icke efter särskilta författare, tonsättare o. d.; ja, äfven nationaliteten är för mängden af kristne här fullt likgiltig, och andans enhet hufvudsak. Om psalmsångaren är svensk eller tysk; om öfversättningen är från latinet eller något annat språk och mer eller mindre fri; om författaren är en Gerhard eller en Wallin, en Haquin Bager eller en komminister Beckman; — det är för mängden af psalmsångare fullkomligen likgiltigt. Och så länge positiv kristendom anses för mera än litterärhistorisk kunskap, må väl denna vår fromma allmoges liknöjdhet för lärda undersökningar icke bedömas allt för strängt. — Men äfven felet — om det så skall anses — att bjuda en dylik publik på biografiska och litterär-historiska uppgifter må väl icke för skarpt klandras, der hvar och en eger frihet att köpa eller låta bli, och der boken lemnas för ett sådant pris — 1 rdr 75 öre för 726 tatt tryckta sidor, hvaraf många i siffertryck, alltså icke fullt 4 öre för 16 sidor — att alla dessa uppgifter kunna anses erhållna på köpet. -Hvad syfte: med den ifrågavarande upplagan än må anses vara — icke kan det, hvarken för författaren eller förläggaren, hafva varit att tillskansa sig någon stor ekonomisk vinst; den enklaste beräkning, med någon kännedom af boktryckeri och bokhandels-angelägenheter, visar att någon nämnvärd ekonomisk behållning icke kunnat här, ens under de lyckligaste förhållanden; rimligen påräknas. En närmare granskning af Psalmodikon-Psalmboken visar ytterligare att densamma icke blott är uteslutande beräknad för allmoge, utan derjemte såsom hufvudsak afser att inlära denna allmoge i psalmsång — m. a. 0. att det musikaliska elementet är så öfvervägande, att det litterärhistoriska måste anses såsom alldeles underordnadt. Har nu boken blifvit bedömd ur denna hänsyn? Har författarens stora flit och ombugsan, hans försök på en föga banad väg, äfven hvad det litterärhistoriska beträffar, icke förtjent ett tacksammare uppskattande än som verkligen skett? Skall man aldrig lära sig begripa att detta är detta? Äfven om flera litterärhistoriska misstag finnas i hans arbete, bör det väl derföre fördömas och dess alla och stora förtjenster rent af förbises? Eller har den kobgl. svenska afundsjukan behof af monopol för psalmhistorien, till förmån för någon särskilt person ? Det kan ej vara insän!arens afsigt att förringa värdet af litterärhistoriska forskningar, äfven der de kanske äro pedantiskt minutiösa, och han anser psalmhistorien sä vigtig, att han skulle önska, det måtte rikets ständer framgent bevilja anslag för komminister Beckmans försök i psalmbistorien. Men han vågar anse en ren och vacker psalmsång vara för församlingen af större vigt än äfven de lärdaste forskningar efter psalmförfattare, och för en sådan har hr Pettersson nitfullt samt ej utan framgång verkat. Ios. känner hr Pettersson endast af hans författareverksamhet. Af fullt trovärdiga och hedervärda män — hvaribland hans förmän ech embetsbröder — har han likväl hört lofordas hr Petterssons nitfulla lärareverksamhet, hans bemödanden för en värdig psalmsång, med framgång krönta i flera församlingar, haus-redbarhet: att han, utan intrång på sin egentliga embetsverksamhet, inom få år hunnit utgifva flera arbeten — icke blott de tre i Aftonbla: det recenserade, utan åtminstone två eller tre af den ) Det har fästat ins:s uppmärksamhet att flera svenska bokförläggare, hvilka fordom alltjemt tryckte och ubgåfvo psalmbokssamt katekesupplagor, nu alldeles upphört härmed, ehuru deras förläggareverksamhet eljest fortgår. Han har hört såsom orsak uppgifvas att för omkring. 20 år sedan en förläggarefirma begynte utgifva sådana upplegor och sälja dem till ett pris, som icke betäckte papperskostuaden och tryckarelönen, men lemnade sättningskostnad, förlågsränta, transportkostnader m. m. obetalda. Denna förlagsfirma gjorde sedan en storartad cession, med ett eller annat hundratusen rdr balans; men äfven solida boktryckare hålla numera samma låga pris, sannolikt emedan de aldrig gjort någon beräkning öfver kostnaden, utan ansett mängden görat, äfven der de sålt med stor förlust. Sålunda säljes Lindblomska katekesen allmänt till sex rdr rmt för 100 ex., då exemplaren fritt tillsändas reqvirenten och denne På köpet beräknar 10 proc. till godo. Men till 100 katekeser åtgår minst ett ris tryckpapper om !97,, tums format, hvilket kostar allra minst 4 rår 50 öre. Sjelfva tryckningen, åtminstone der den skeri vanlig handpress, kan icke bestridas under 2 rdr för arbete, trycksvärta m. m. Tillverkaren förlorar således vid försäljning till detta pris icke blott hela kostnaden för sättning, stilnötning m. m., utan äfven 10 proc. provision, transport och annonskostnad, förlagsräntor m. m. samt derutöfyer 50 öre. Denna förlust skall sedan godtgöras af andra företag, om möjligt. — Det nedtryckta priset kommer dock i allmänhet icke allmogen tillgodo; ändwi dag är I minutpriset för katekesen på marknader och hos i bokhindara 9 ra eller detsamma som hoe alla