Aftonbladet – 22 oktober 1859, sida 2

beskrifning, framstälde sig för deras häpna blickar; hundratals eldar voro tända-i fördjupningarne kring väggarne och gjorde hvalfvet. så bländande ljust som det klaraste dagsljus; den rödarlågan flammade emot mal men och stalaktiterna i klippväggen-samot frambringade tusentals gnistor, och en trupp musikanter, dolda bakom en framskjutande klippa; utförde: ett vackert och välljudande stycke såsom välkomsthelsning. Alla grufarbetarne voro församlade, klädda i sin helgdagsdrägt; några af de äldsta stego fram från de öfriga, pekade på ett stort klippblock och ropade till-sina kamrater: Stunden är koöommen. För hvad ? hviskade Harold. Var inte otålig, unga herre,, svarade skotten med lika sakta röst, ni får snart se. Femtio par armar voro genast i arbete för att med lämpliga verktyg undanvälta den ofantliga stenmassan, som långsamt rullade åt sidan, liksom villig att yppa den hemlighet, som. den så troget förmått dölja. I en liten fördjupning; huggen i fasta klippan; stod sett jernbeslaget skrin, innehållände BurgHalls fastebref och öfriga dokumenter. Tas dem, herre och husbonde, sade en gammal man, och säg omicke grufarbetarne i Alston Moor troget hafva: uppfylt sin pligt5 Troget och redligt,, svarade Marmäduke med djup Törelse. Jo, JOl inföll skotten, jag visste nog hvar jag skulle, gömma det... Det skulle fallit sig Svårt nog för lagens; handtlangare att hafva bemäktigat sig dessa papper. Först hade de fått slita oss i bitar,, sade männerna. Och: jag visste lika säkert, att den belöning, Brandon utfäste, eJ skulle; förmå dessa redliga män att lemna dem ifrån sig. Guld skall aldrig locka Cumberlands folk att bryta tro öek lofven.. Det är ni,, sade Marmaduke Burg och fattade tälarens hand) som bör erhålla min första tacksägelse — FOck Peter Bodger, afbröt doktorn, i det