Aftonbladet – 21 oktober 1859, sida 2

rade egendomshKerren. Jag här atttacka er,, fortfor han, för den trohet, hvarmed I hafven vårdat mitt intresse under min frånvaro; allt hvad som återstår är att I återlemnen mig den vigtiga tillhörighet, hvaraf I hafven varit så trogna vårdare. Denna begäran följdes af en allmän tystnad. Förstån I mig, mina vänner? Men intet svar följde, och talaren vände sig med en förvånad min till doktor Curry. De önska att ni skäll besöka gräfvan och sjelf återtaga: fastebrefvet, upplyste skott: Ja, ja, så är det, ropade arbetarne; : grufvan, i grufvan — der skall ni taga de En så naturlig begäran blef villigt bevijag. Marmaduke utsatte följande dag till sitt besök, och ingenting återstod för att göra hans anspråkslösa vänner rätt lyckliga, mer än att äfven få se sin välgörares barn, hvilka äfven på kallelse genast kommo ut på den gröna planen. Nancys känslor kunna lätt förstås, då hon fann sig såsom föremål för så mycken hyll. ning och vördnad; qvinnorna trängde sig välsignande och lyckönskande omkring henne; och männen svängde med hattarne och bådo henne på sitt enkla språk vara välkommen ibland dem. Jag har min. dyre far att tacka för all denna. eder välviljan, sade hon med rörd stämma och lutade sig, öfverväldigad at gin känsla, emot sin makes arm; det är Håu som mäste säga eder all min tacksamhet derför. Du skall hafva dina egna dygder att tacka derför, hviskade. Kit, då de lära känna dig: Jag önskar till Gud att jag vore dig mera värdls ; Hans maka betraktade honom förvånad och nästan litet missnöjd; hon kunde ej fatta huru något sådant ens vore möjligt; i hennes ögon var han redan typen af allt hvad som är ädel: manligt och godt. ; (Forts. följer.)